Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Emanuel Karlsten

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Underskatta inte Swish-opinionens sprängkraft

Emanuel Karlsten skriver om den nya ekonomin som uppstår när ett gillaklick byts mot en krona.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Vad gör vi när våra gillaklick inte påverkar tillräckligt mycket? När en like inte förklarar hur engagerad och investerade vi är i ett ämne? Vi öppnar swishappen – och skänker pengar.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

LÄS MER: Karlsten: Vilka idioter som går på det där

Trenden har varit stark länge och det finns därför gott om exempel. Ta bara den senaste veckan: Svenska Dagbladets ledarskribent Ivar Arpi ska vara tjänstledig ett halvår för att skriva en kritisk bok om genusvetenskap på svenska universitet. För att finansiera bokskrivandet öppnade han insamling med 250 000 kronor som mål. På ett dygn samlades alla pengar in och i skrivande stund, fyra dygn senare, är hans insamling uppe i 635 000 kronor via Kickstarter. Givarna skriver öppet om hur viktig de tycker Arpi är. Hejar på, skriver att han är deras förkämpe som lyfter det ingen annan gör. Nu tillförs äntligen “deras” perspektiv i debatten. Det är ingen enorm grupp som stöttar, 1 300 personer hittills. I snitt har de alltså skänkt en femhundring var, men deras avtryck har genom gåvan blivit större än vad en “tumme upp” någonsin varit. De markerar för världen, för sig själva och debatten att deras fråga är viktig. Arpi är framgångsrik, men knappast ensam. Teologen och numera moderata debattören Ann Heberlein påstår att hon fick en miljon kronor via Swish när hon meddelade att hon skulle skriva bok om invandring och “våldtäkt och kultur”. Siffran har inte gått att verifiera av tredjepart, men är inte osannolik. Förra året fick ekonomen och invandringskritiske debattören Tino Sanandaji totalt 802 070 kronor av 935 fans för att skriva boken om “lånekalas till folkhemmet”. I nästan varje fall är alltså antalet sponsorer relativt liten, men effekten stor, inte minst eftersom de skapar en opinion som inte tidigare fanns.

Det finns så klart fler fall bortom högeropinionen: 3 303 personer stöttade komikern och feministen Emma Knyckare med 533 120 kronor för att starta den mansfria festivalen Statement. Eller ta förra helgen: När beskedet om lille Dantes död spred sig i Falkenberg swishade allmänheten in 250 000 på kort tid, till stöd för föräldrarna.

Just det senare finns massor av exempel på. Ett cancersjukt barn som drar in miljoner genom swish till en dyr operation. Eller komikern Kristoffer Appelquist som förra året försökte översätta just vad en like är värd. Om alla istället för att klicka “gilla” swishade honom en krona att skänka till Röda korset, hur mycket hade de samlat ihop? Svaret blev 200 000 kronor. På ett dygn. I enkronors-donationer!

Det finns en sprängkraft här som inte ska underskattas. Inte heller missförstås.

LÄS MER: Mobilen är den nya megafonen

Det är inte så att vi blivit mer villiga att skänka i allmänhet, utan snarare att vi ser en relation mellan vad våra gillaklick kan betyda och vilken effekt våra små donationer skulle kunna få. Därför har det snabbt blivit ett slagträ vi tar till när någon vi gillar är i behov. När Kristdemokraten Sara Skyttedal nyligen förlorade en tvist i domstol och fick enorma skulder svarade hennes fans direkt: Ge oss swishnumret, vi har din rygg! För numera finns en beredskap för det vi tror på, det vi brinner för, det vi tycker är rätt.

Många bäckar små kan nu skapa en stark opinions-å.

Och en ny ekonomi.