Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

"Underbart porträtt av en tolvåring"

Cilla Jackert skildrar den goda och den onda systern i F som i sämst utan stereotyper. Tvärtom är det absurt roligt, skriver Stina Nylén.

Ung

Cilla Jackert

F som i sämst

Rabén och Sjögren

Egentligen är Miriam, femton år, och Jonna, tolv, som systrarna i någon gammal saga av Charles Perrault. Så polariserade, så svartvita, så tydliga representanter för var sin sida av livet – den goda och den onda, den vackra och den fula, den beundrade och den osynliga. Ja, man skulle kunna fortsätta hur länge som helst; vad sägs om den mangodoftande och den svettluktande. Och ändå finns det faktiskt inget stereotypiskt eller klichétyngt över de här flickorna. De är tydliga, trovärdiga och levande och det kan bara förklaras med Cilla Jackerts fenomenala känsla för språk och komik.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

F som i sämst gestaltar på ett fruktansvärt dråpligt sätt en familj med fasta roller, men där flera efterhand kastar av sig den personlighet och de uppgifter i familjen de levt med.

Det är Jonna som berättar. Hon är sämst på allt. Säger inget i skolan, klarar inga uppgifter, har inga kompisar. Det hon gör är att ligga i sängen och titta på filmer på youtube där folk äter fyrakilos portioner med lasagne. ”Inga föräldrar vill ha ett barn som jag”, tänker hon. ”Ett barn som inte kunde något annat än att äta stulet godis.”

Miriam, å andra sidan, får alla vuxnas ögon att tåras av lycka. Hon har högsta betyg i allt, sjunger förförande vackert, hjälper till i soppkök för hemlösa och har oräkneliga kompisar som avgudar henne (alla har långt blankt svängande hår precis som hon, men Miriams hår är vackrast).

LÄS MER: Vi ses i Obsan

Det förekommer inga öppna strider mellan systrarna. Miriam är för god och Jonna för tyst. Men en natt infaller brytpunkten, som lika mycket ska komma att handla om systrarnas respektive inre konflikter som relationen mellan dem.

F som i sämst är, förutom ett mångbottnat, absurt roligt familjedrama med många ingredienser, till min stora tillfredsställelse också en roman som delvis hålls samman av skolans befängt formulerade kunskapskrav. De förtjänar att drivas med. Men mest av allt är det ett smart och helt underbart porträtt av en tolvåring fylld av både självkänsla och självförakt.

Cilla Jackert har en fenomenal känsla för språk och komik, skriver Stina Nylén.. Bild: Magnus Liam Karlsson

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.