Debatten om kommentarfälten har förvisso flera tunga aspekter: den höjda medvetenheten om hatspråk efter Utøya, värdet i att många deltar i samtalet, det självklara faktum att anonymitet i offentligheten kan behövas när risk för repressalier föreligger, etc. Samtidigt har vi att göra med en fjäderlätt genre som funnits hur länge som helst, i form av klotter, insändare och tvättstugelappar.
Men om man i ett litet längre historiskt perspektiv renodlar ideologin bakom fenomenet anonyma kommentarfält, får man fram en egalitär tanke vars egentliga innebörd verkar ha kommit bort i diskussionen: det skall inte betyda något vem som säger vad, varifrån den personen kommer. Det enda som skall betyda något är yttrandets innehåll.
Driven till sin extrem är detta ren galenskap. Att tvätta alla yttranden rena från deras tillblivelsekontext är perverterad modernitet. Ditt DNA kan inte ersätta släktens berättelser om vem du är, lika litet som kommentarkedjorna kan ersätta yttrandenas extramediala och individuella historia, exempelvis en skribents bildningskamp.
Men så har också den här egalitarismen historiskt sett inte handlat om att synpunkternas ursprung skulle sakna värde. Den egalitära tolkningen av den demokratiska offentligheten syftar tvärtom till att ingen aspekt av yttrandets tillkomstbakgrund (skribentens klasstillhörighet, utbildning, födelseort osv) skall ringaktas.
Så sett är det alltså en idé som direkt uppmuntrar till att man identifierar sig och är beredd att få svar. I demokratins realrum förkroppsligas den vackert av dem som efter ett föredrag eller en paneldebatt ställer sig upp och presenterar sig innan de ger sin kommentar.
Såtillvida tycks alltså de anonyma kommentarerna i dagens media ha tappat kontakten med sitt demokratiska förflutna. När ursprunget döljs återstår ibland en analytisk eller syntetisk sats värd att grunna över, men åtskilliga yttranden blir bara bränsle i ett informationsmaskineri där delaktighet samtidigt simuleras och förhindras.
Det är inte omöjligt att eftervärlden kommer att fälla en hård dom över denna skenbara delaktighet i vår demokrati och klandra oss för att vi inte tordes se vad den döljer.
