En omröstning om att starta ett folkmord. Den hölls i förra veckan. I det kristna landet Uganda, där parlamentet inleder varje dag med gemensam bön. Dit missionärer från pingstkyrkor och evangelikala församlingar vallfärdar från nord och väst för att kristna de redan kristna. 387 av de 389 närvarande parlamentsledamöterna röstade för ett lagförslag som gör det olagligt att vara homosexuell.
Lagförslaget måste dock godkännas av president Yoweri Museveni för att träda i kraft.
Den tydligaste effekten av lagförslaget är att den som identifierar sig som homosexuell ska kunna dömas till livstids fängelse. Men under debatten i parlamentet så tillfördes ett ännu skarpare straff.
”Grov homosexualitet”, ska straffas med döden.
Grov homosexualitet betyder här att upprepa brottet homosexualitet, att ha sex med en funktionshindrad person av samma kön eller med en person av samma kön som är äldre än 75 år, att vid samkönat sex smitta någon med en sexuellt överförbar sjukdom – eller våldta en underårig av samma kön. Det blir nu alltså straffbart för en man att våldta en pojke, men han blir straffad för homosexualitet, grooming och rekrytering. Lagen om våldtäkt gäller även i fortsättningen enbart där offret är flicka eller kvinna.
Det är redan livsfarligt att vara hbti-person i Uganda. Människor flyr i strid ström från landet eftersom de med all rätt är livrädda för att mördas av sin familj, av grannar eller kolleger.
Politikerna talar om homosexualitet men lagen gäller alla sexuella läggningar och könsidentiteter som inte faller inom ramen för den binära kategorin man och kvinna. Intersex nämns inte explicit men i Uganda riskerar redan barn som föds med oklart kön att dödas eller överges och växa upp i obeskrivligt dåliga förhållanden.
– Vi kommer att försäkra oss om att polisen ser till att homosexuella inte har någon plats i Uganda, sa Musa Ecweru som förutom att vara parlamentsledamot också är transportminister.
Glädjen var påtaglig i parlamentet när lagen röstades igenom
Sammantaget kan förslaget bara beskrivas som ett planerat folkmord.
Den petiga kan invända att folkmord, under internationell lag, är avsiktliga och systematiska handlingar i syfte att helt eller delvis förinta en grupp utvald eller definierad genom nationalitet, etnicitet, ras eller religiös tillhörighet. Hbti-gruppen finns alltså inte med i internationell lag.
Lagen är en signal att det är fritt fram att diskriminera, skada och till och med döda homosexuella.
Men syftet och effekten är densamma vilken grupp man än väljer att peka ut. Uganda är ett land med många olika etniciteter och religioner och med enorma problem med fattigdom, korruption och sjukdomar. Hatet mot homosexuella enar folket mot en gemensam fiende och avleder medborgarna från att kräva att parlamentarikerna och presidenten ska ta tag i korruptionen och andra missförhållanden. Lagen är en signal att det är fritt fram att diskriminera, skada och till och med döda homosexuella.
Hatet mot homosexuella är internationellt och det är religiösa krafter som driver på. Så även om FN redan har protesterat kraftfullt mot Uganda finns många länder som applåderar förslaget.
I Iran, Saudiarabien, Jemen, Brunei, delar av Nigeria och Somalia, Mauretanien och Sudan, utdöms dödsstraff för sex mellan personer av samma kön, enligt islamistiska lagar. Ändå beskrivs det ugandiska förslaget som det hårdaste i världen.
Det är redan livsfarligt att vara hbti-person i Uganda. Människor flyr i strid ström från landet eftersom de med all rätt är livrädda för att mördas av sin familj, av grannar eller kolleger.
”Kill the gays-bill” kallades lagen förra gången den klubbades igenom av det ugandiska parlamentet 2014. Ändå fanns då i slutändan inte dödsstraffet med. Det skrevs om den drakoniska lagen i hela världen. Uganda blev paria, de flesta västländer, med USA i täten, drog tillbaka sitt bistånd. Även Sverige drog tillbaka biståndet och det kom starka fördömanden från politiker och organisationer, liksom Svenska kyrkan.
Nu lever vi i en annan tid. I en kallare tid. Reaktioner kommer, men det är sporadiskt, oengagerat och kraftlöst. De som borde reagera som starkast, de som är medlemmar i systerförsamlingar till dem som predikar hat i ugandiska kyrkor, de som har filialer i huvudstaden Kampala, som exempelvis Citykyrkan i Stockholm, de är som vanligt alldeles tysta. Intresset av att vara en del i att förhindra ett folkmord finns inte.
Annika Hamrud är författare till boken ”Fundamentalisterna – de nya kyrkorna och hatet mot hbtq-personer” (Natur & Kultur)
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Hillsong är ingen ”modern” kyrka
LÄS MER:Inte konstigt att bära slöja till Sverigedräkten
LÄS MER:Barnen glöms bort i debatten om surrogatmammor
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
