Olof Palme är en skugga i Netflix nya serie ”Den osannolika mördaren”, trots att allt kretsar kring mordet på Sveavägen i Stockholm och människorna vars liv för alltid ändrade riktning. Den misstänkte Skandiamannen Stig Engströms liv och misslyckade politiska karriär skildras, liksom den allt mer havererade polisutredningen där Mikael Persbrandt i märklig peruk spelar en cowboyaktig Hans Holmér på jakt efter internationella konspirationer.
Men statsminister Olof Palme själv, vars död står i centrum för handlingen, förblir en undanglidande figur. Det ouppklarade statsministermordet är ett tomrum, ett nationellt sår.
LÄS MER:Recension: ”Den osannolika mördaren” – Netflix
Riktigt skarpt framträder han bara i de elaka nidbilderna som Stig Engström klottrar på servetten på ett lunchhak, eller på den grova karikatyren på t-shirten han får i present av sina vuxenmobbande vänner i Täbys murriga överklass.
Desto mer ljus faller på Stig Engström. Robert Gustavsson gestaltar skickligt den sökande och sköra grafikern som arbetade i Skandiahuset och som flera gånger sökte mediernas uppmärksamhet för att framhäva sin roll som vittne.
Då avfärdades han av utredningen som ”varande på platsen” och utreddes aldrig närmare trots att uppgifterna han lämnade gick i strid med andra vittnen.
Tv-serien bygger på det imponerande fjortonåriga grävjobb som journalisten Thomas Pettersson gjorde om Palmeutredningens misstag, från mordnatten och framåt. Han kunde visa hur Skandiamannen avskrevs på felaktiga grunder.
Även åklagaren Krister Petersson kom fram till samma slutsats, att det inte ”går att komma runt” Stig Engström, och pekade ut honom som misstänkt på den omtalade presskonferensen i juni 2020. Sedan lades den största mordutredningen i Sveriges historia ned.
Men Stig Engström har varit död sedan år 2000. Han kan inte höras igen. Inga tekniska bevis har kunnat binda honom till mordet. Inget mordvapen har hittats, inget motiv, bara omständigheter som är svåra att bortse från. Spaningsledaren Hans Melander sa efter presskonferensen att han inte alls var säker på att Engström var den skyldiga, men ”så pass misstänkt att han borde bli häktad”.
LÄS MER:Efter 14 år av hobbyutredning – Thomas Pettersson kan ha löst Palmemordet
I Netflix-serien är alla sådana tvivel undanröjda. Efter varje avsnitt kommer visserligen en brasklapp om att det inte är bevisat att Engström utförde mordet och att det är en teori bland flera. Men här läggs revolvern i Engströms hand. I serien är det ingen tvekan om att det är han som avfyrar det dödliga skottet.
Det är å ena sidan ett konstnärligt val som är begripligt. Om man ska göra en tv-serie som bygger på att Skandiamannen faktiskt är den skyldiga måste man gå hela vägen och ”fylla i” luckorna med fiktion. Etiskt är det svårare. Serien går ännu ett steg längre i ett utpekande av en person som inte har någon möjlighet att försvara sitt eftermäle. Engströms före detta fru lever fortfarande. Publicitetsskadan för den enskilda går knappast att överblicka. Mot ett multinationellt underhållningsföretag är det omöjligt att försvara sig.
Läs fler kulturkrönikor av Victoria Greve:
LÄS MER:Hur mår böckerna ingen bråkar om?
LÄS MER:Farväl till Hisingen
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
