Jag har ett tydligt minne av att åka hiss med Jean-Marie Le Pen. Att stå där alldeles nära mannen som grundat ett högerextremt parti, som varit torterare i Algeriet, i den gamla parlamentsbyggnaden i Bryssel där hissarna var ganska små. Jag var så ung då, 1996. 20 år gammal och assistent i EU parlamentet. Front national var små men framgångsrika och väldigt ideologiska. Hissresan var skrämmande för att han och hans åsikter var skrämmande. Jag hade ingen aning då om vad deras politik kan göra, vad deras hat kan åstadkomma, hur deras människosyn kan sprida sig. 23 år senare vet vi hur denna framtid ser ut – och även om kanske varje val är en slags förlossning så är det denna gång inte en överdrift att säga att inte bara ett utan två nya Europa har fötts.
Bernardo Bertoluccis mästerverk “1900” börjar också med förlossningar. Ett barn föds in i en fattig familj, en annan i en rik. Sedan följer vi den växande fascismen och kommunister och partisaner som gör motstånd för att till slut besegra Benito Mussolinis svartskjortor 1945. Allt detta på en gård i Italien. Även i dagens Europa växer fascismen.
I Frankrike blev Nationella fronten största parti, i Italien blev Lega största parti, i Ungern behöll Fidesz sina rekordsiffror på över femtio procent, och i Grekland fortsätter fem procent att rösta på nazister trots mordrättegångar.
Under EU-valrörelsen har en annan italienare stått i centrum. Matteo Salvini, partiledare för det italienska extremhögerpartiet Lega och sedan ett år tillbaka vice premiärminister och inrikesminister. Under valet höll han talet i staden Forlì, från samma balkong där Mussolini under fascisttiden bevittnade avrättningen av fyra partisaner. Salvini är en av dem som nu vill skapa en allians i parlamentet för att införliva fascismen i EU-bygget. Han är också den som fattat beslut om att sluta hjälpa flyktingar som drunknar i Medelhavet. Han stänger italienska hamnar när det kommer flyktingar och han försöker stoppa frivilligorganisationernas hjälpbåtar med förbud eller med juridiska fajter om sopor som han gjorde med Läkare utan gränsers båt "Aquarius".
Det är stor skillnad mellan vad som kan födas fram, historien i Roman Polanskis "Rosemarys baby" är en helt annan än den i EU-parlamentets kampanjfilm för detta val: ”Välj din framtid”. Dessa små äkta förlossningsbilder har blivit en stor succé. Kanske för att det finns hopp mitt i all oro.
Bertoluccis film kom 1976, 30 år efter att fascismen besegrats. Nu behövs kampen igen – och det finns ljuspunkter. För det var som sagt två förlossningar som skedde på valnatten. De gröna växte och spirade i olika länder. Allra starkast i Tyskland men framåt på andra ställen. Med debatten om klimatkrisen, med generation Greta Thunberg i ryggen och med en tydlig idé om vad framtiden behöver.
De två Europa som föddes inatt var det högerextrema och flyktingfientliga och det gröna och ansvarstagande. Vi vet inte vad dessa födslar kommer föra med sig men jag hoppas att det gröna livet kväver det bruna.
