Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Ett land som skoningslöst bombar och krigar och fängslar går aldrig säkert och det gör inte heller tillfälliga besökare, skriver America Vera Zavala.

America Vera-Zavala: Turisten går aldrig säker i en stad som bombar och fängslar

America Vera Zavala analyserar turiststatistiken under en romantisk helg i St Petersburg.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Ungefär samtidigt som jag åker på romantisk weekendresa till St. Petersburg publicerar The Guardian en artikel skriven av en rysk dissident som tvingats gå i exil. 
Arkady Babchenko har trakasserats i åratal för sina kritiska artiklar om bland annat Rysslands krigsföring i Tjetjenien, Ukraina och nu Syrien.

När han sen skrev på Facebook om bombningarna av Aleppo, efter att ett ryskt plan på väg till Syrien med den berömda militärkören Alexandrov Ensemble störtat så fick Putins regim nog. I the Guardian berättar han nu hur toppen och botten i Ryssland samverkar för att tysta och hota oliktänkande. Hur riksdagsledamöter och tv-kanaler samarbetar i repressionen, och om mobben av patrioter som stått utanför hans port. Precis som under Sovjettiden.

Under min helg i St.Petersburg läser jag sedan Peter Pomerantsevs hyllade reportagebok, Ingenting är sant och allting är möjligt : det nya Rysslands surrealistiska själ, och inser alltmer hur dagens kapitalistiska Ryssland på många sätt blivit en uppdaterat variant av förtryckarstaten Sovjet. 

På det statliga museet för rysk politisk historia hyllas Putin och den nya demokratin men texterna om förtrycket på Stalintiden om övervakning, repression, fängslandet av oppositionella och halvgalna ledare leder rakt in i beskrivningen av Ryssland idag. 
Även den underfundiga Sovjethumorn verkar leva vidare och nya anekdoter sprids bland folket. 

En handlar om när Putin sitter i tv och svarar på tittarfrågor. 
”Tar ni emot en anonym fråga?”, undrar en tittare. 
”Javisst, käre Sergej Ivanov, tvåbarnspappa och busschaufför på linje 15 i Tula, bosatt på Tolstojgatan 7, varsågod och fråga”, svarar presidenten. 

St. Petersburg ligger två timmars flygresa från Göteborg. Lyxiga hotell är betydligt billigare än i Berlin eller London och det finns ett överflöd av museer och sevärdheter kombinerat med nya hipsterrestauranger med georgisk och centralasiatisk touch. Egentligen borde Ryssland vara överfullt med europeiska turister men det är något som skaver när man reser i en totalitär stat. 

När jag tittar upp mot den finaste logen i sista akten av baletten Don Quijote, uruppförd 1869 på Bolsjojteatern i Moskva, och den balett som Nurejev satte upp flera gånger efter att han hoppat av till väst så ser jag en man som rastlöst rör sig fram och tillbaka, en man med långt skägg.

För ett ögonblick fryser jag till av skräck när jag tänker på de tjetjenska terroristernas gisslandrama i Moskva i början av 2000-talet under föreställningen Nordost. Kort därefter står mannen och applåder kvällens prima ballerina och jag kan slappna av, just då. 
Men ett land som skoningslöst bombar och krigar och fängslar går aldrig säkert och inte heller tillfälliga besökare gör det. Kanske är det det som avspeglar sig i turiststatistiken.