Torgny Nordin är kritiker och reportagejournalist och medverkar regelbundet i GP. Skrev senast om Johan Perssons och Martin Schibbyes bok 438 dagar.
Torgny Nordin är kritiker och reportagejournalist och medverkar regelbundet i GP. Skrev senast om Johan Perssons och Martin Schibbyes bok 438 dagar.

Torgny Nordin: Dylans texter ska inte läsas

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

På natten drar stormen in över New Jersey. Jag kör stora motorvägen och stannar emellanåt för kaffe – amerikanskt lankigt kaffe – och för nyheter om stormen och kravallerna i Mellersta Östern. CNN öser på med närbilder av uppretade muslimer och med Mitt Romney som hetsar mot Barack Obama för att inte vara tillräckligt krigisk.

Jag kör vidare, lyssnande på Bob Dylans just utkomna skiva Tempest. Hans sista påstår kännarna eftersom The Tempest (”Stormen”) var William Shake-speares sista verk. Kanhända är det så. Fast frågan är väl om The Tempest verkligen var Shakespeares tack och farväl. Åtminstone Henrik VIII skrevs ju senare. I likhet med Dylan kan man förstås inte vara säker. Alluderingar och parafraser, kopiering och återbruk kännetecknar dem bägge. I The Tempest talar också Montaigne och Ovidius; i Tempest passerar det mesta från The Fairy Queen – återigen Shakespeare – till The Tyger av William Blake.

ANNONS

Med stormen utanför sjunker jag in i Tempest. Allt slutar i elände och insikten om att livet, vid närmare eftertanke, ofta är bortkastat. Bäst är låten Long and wasted years, titeln säger allt. Dylan återvänder till strandade existenser och guds outgrundliga närvaro, resor och orättvisor, jordisk såväl som himmelsk kärlek och alltings meningslöshet. Det är Predikaren som sjunger. Och han sjunger väl. Kanske har Dylans excentriska röst aldrig låtit så väl som ijust Long and wasted years.

Viss försiktighet är på plats. Den som följer Dylan alltför nära finner snart att vägen är försåtminerad. Saker och ting betyder inte alltid vad man tror. Christopher Ricks, den mästerlige brittiske litteraturkritikern, har rätt när han påpekar att Dylan lika mycket är en sångare som poet. Att endast läsa hans texter är poänglöst. Förmågan att verkligen kunna artikulera en stämning eller känsla handlar om mer än ord.

Vad är det att bli gammal? Kanhända att inte längre försöka spela ung. Till skillnad från många av sina ansiktslyfta generationskamrater i musikbranschen verkar Bob Dylan strunta i frågan. Jag tänker dock på den när jag står inför ett praktfullt valnötsträd nere iCape May, ett perfekt klätterträd med skygga skogssångare och regngökar bakom de gulnande löven.

ANNONS

Gammal blir man när man slutar klättra i träd. Inte för att man inte längre kan, utan för att lusten försvunnit. Man får vara beredd på allt, skulle Hamlet sagt. Prospero i The Tempest hade å sin sida påmint om livets korthet och alltings förgänglighet.

Torgny Nordin är kritiker och reportagejournalist. Medverkar regelbundet i GP. Senast skrev han om Nordkalk och planerna på kalkbrytning på Gotland.

ANNONS