Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Tonårssex på film - sällan lustfyllt

Hur skildras ungas sexualitet på film? En fixering vid oskulden, ett ömsint fumlande eller grova övergrepp i fyllan? Varför är det genant att se en tonårsflicka onanera på film? Och vad betyder det för dem som tittar?
Måndag, Hotell Rivertons foajé, filmjournalist Emma Gray Munthe:
- Det betyder massor! Film är en av vår tids absolut största kulturbärare som självklart påverkar hur vi ser på vår sexualitet, utbrister Emma Gray Munthe.
Hon är i stan för att besöka filmfestivalen och tala på Skolbiodagen om ungas sexualitet på film. Vi känner henne från Filmkrönikan på teve. Just nu försöker hon att avsluta en bok där hon har intervjuat bland andra regissörer, porrforskare och musikläggare till porrfilmer om sex, om hur de filmar sex, vilka problem som kan uppstå och hur de löser dem.
- Bilden är att flickor alltid måste övertalas att ha sex . Är de kåta är de farliga eller äckliga. Deras lustfyllda sexualitet visas sällan. Kanske för att det finns så många "förgiftade" bilder, det blir lätt Lolitaaktigt. Filmare måste förhålla sig till det och använda bilderna som krydda eller undvika dem, som till exempel Lukas Moodysson berättade att han har gjort, säger Emma Gray Munthe.
Moodysson var ändå den som i succéfilmen Fucking Åmål visade en annan sida av tjejers sexualitet och lät Agnes tillfredsställa sig själv på samma sätt som Lina i Linas kvällsbok som har premiär idag. Det finns alltså filmer som skiljer sig från mängden, även om Emma Gray Munthe också ser en annan, mer konservativ trend där framförallt film från USA blir allt mer moralisk. När teveserien Sopranos gick i repris fick ett antal sexscener klippas bort.
Munthe gillar den norska ungdomsfilmen Bara Bea där ett tjejgäng talar frispråkigt om sex och gör det på ett lekfullt sätt. Den väckte starka känslor i Norge och fick en 15-årsgräns, samtidigt som filmen American Pie, som handlar om ett lika sexfixerat grabbgäng, tilläts från 11 år.
- Fortfarande är det så att vem som helst inte får göra vad som helst med vem som helst. Värderingarna finns i verkligheten, på film blir de bara mer hårddragna. Det gäller att snabbt etablera karaktärerna och göra klart vem som är slampan och vem som är hjältinnan, säger Emma Gray Munthe.

Onsdag, Bergakungen Filmstaden, Skolbiodag.
Största biosalongen är fylld till bristningsgränsen med nyfikna pedagoger från hela landet. Idag skall de få tips på hur man med filmens hjälp kan samtala med ungdomar om sex och samlevnad. Emma Gray Munthe inleder med att formulera problemet, som hon ser det.
- Världen ses med manliga ögon och det återspeglas i filmen. Vi behöver fler perspektiv. Själv ser jag gärna våldsamma kvinnor eller män som objektifieras på film. Det behövs för att få en bättre balans och hjälper till att luckra upp könsrollerna. Jag har egentligen inga problem med hur sexualitet skildras i ungdomsfilmer. Problemet är inte de bilder som finns, utan de som inte finns, säger hon.
- Dessutom är sex inte samma sak för alla människor. Därför behöver vi många olika bilder, lika mycket som ord, för att förstå våra känslor och önskemål.
Håkon Liu, manusförfattare och regissör till Lucky Blue, en kärlekshistoria mellan två tonårskillar, har liknande tankar. Han säger att om han själv hade sett en liknande film när han var ung hade han nog blivit säkrare som person lite tidigare.
Tonåringar är storkonsumenter av rörliga bilder. Film och reklam finns lättillgängligt på bio, teve, dvd och på nätet. Det är ett skäl till varför Emma Hamberg ville göra film av sin bok Linas kvällsbok som handlar om att bli av med oskulden, ett evigt ungdomsfilmstema, men också om en resa mot en ny och starkare identitet där Lina själv väljer sin kärlek.
- Tonåringar och böcker går inte alltid så väl ihop. Ungdomar har så mycket att göra och film är enklare att ta till sig, säger hon och tycker också att unga hellre skall se eller läsa om sina egna relationer än om vuxnas.
Sin egen tonårstid beskriver hon som en "traumatisk" tid med mycket osäkerhet och osjälvständighet. Men hon märker också att det för varje generation verkar bli lättare att samtala om sex.
- Jag kommer att säga till mina flickor att lära sig onanera och inte ligga med någon förrän de absolut inte kan hålla sig längre. Själv fattade jag som tonåring aldrig att det fanns en sådan lustkänsla.
Film är ett sätt att närma sig känsliga ämnen. Istället för att prata om sig själv kan man tala om filmens karaktärer. Filmpedagogerna i Göteborg har lång erfarenhet av att samtala med ungdomar om film. Johan och Fredrik Holmberg uppmanar lärarna i publiken att oftare plocka in i filmen klassrummet.

Onsdag kväll, restaurang Respekt, debatt med temat Snälla flickor, slampor eller våldtäktsoffer - Bilden av unga tjejer i svensk film.
Filmpedagogen Mikael Kowalski inleder med att konstatera att det kom många ungdomsfilmer för två år sedan och att flertalet av dem hade en tjej som huvudperson och att så många som hälften av filmerna handlar om sexuellt tvång, sexuella trakasserier eller våldtäkt. Nio filmer av nitton.
- Varför är det så? frågar han panelen som består av filmkonsulenterna Ylva Liljeholm och Johan Bogaeus och Gunilla Burstedt, rektor på Filmhögskolan och Emma Engström, journalist på Göteborgs-Posten.
Något entydigt svar finns inte. Kanske för att man vill visa en verklighet som borde se annorlunda ut eller för att medias bild av flickor som offer är så stark. Det kan också handla om att kulturen, traditionen och strukturerna är så tvingande.
Vad är det då för bilder av tonåringar och sexualitet som saknas i filmen? Gunilla Burstedt saknar tjejer som har ett intresse utanför flickrummet, där det främst verkar handla om mode och relationer. Hon vill se mer film liknande Linas kvällsbok där en flickas egen sexualitet driver henne framåt. Ylva Liljeholm vill se mer arga tjejer som säger emot. Emma Engström håller med.
- Jag saknar filmer där man inte nödvändigtvis måste känna igen sig i allting. Jag tycker att man borde utnyttja att allt är möjligt i en film och inte bara skildra det vi redan vet, säger hon.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.