Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Tomas Forser: Tomas Forser: Med förundran och respekt

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Som teaterchef, regissör, debattör och teatervetare har han varit verksam i mer än 50 år. Det har bland annat inneburit runt 130 uppsättningar på teatrar i Finland, Sverige och Norge.

Det har stått strid om Ralf Långbackas verksamhet från starten på Åbo Svenska teater 1960 till hans avskedsansökan från Helsingfors stadsteater 1987. Däremellan var han ledare för Åbo stadsteater i sex år, regissör två år på Lilla Teatern och fyra år gästregissör på Stadsteatern i Göteborg. Framgångsrik och omdebatterad. Få har betytt mer i Nordens samtidsteater.

I två feta memoarvolymer har Långbacka nu summerat. Den avslutande delen har titeln På jakt efter en konstnärlig teater (Söderströms). Mycket av svensk teaterdebatt från sent 70-tal utgick från det begreppet.

Jag har läst hans framställning med förundran och respekt. Förundran över mannens arbetskapacitet, envishet och Don Quijote-artade tro på att striderna mot de stora tröga institutionerna kan vinnas. Beundran över att så mycket likväl kan utföras också om jakten aldrig slutar i seger. Därtill är konstformen alltför resurskrävande och skattestödet alltför begränsat. Men delsegrar kan det bli. För Långbacka har de varit många och erfarenheterna som han nu generöst och ogarderat delar med sig av är universitet av kunskaper och insikter.

Två guldåldrar i svensk teater har glänst i Göteborg. Den första i början av 1920-talet på Lorensbergsteatern i Per Lindbergs regi. Den andra under åren runt 1970 på Göteborgs stadsteater när en ung skådespelargeneration gjorde entré inför en ny bredare publik. Då hette teaterchefen Mats Johansson. Långbacka ger honom titeln ”min bästa teaterchef”.

Den lekfulla gruppteatern som vi minns med titlarna Flotten, Hemmet och Sandlådan gjorde succé. Under några år var Stadsteatern Sveriges ledande teater. De delvis improviserade grupparbetena balanserades av Ralf Långbacka i hans uppsättningar av Brecht och Tjechov. I ensemblen fanns bland andra Margita Ahlin, Kerstin Tidelius, Viveka Seldahl, Arne Nyberg, Sven Wollter, Folke Hjort, Måns Westfelt och Ingvar Hirdwall.

Brecht var tråkig hade man sagt, Tjechov gråtmild och Långbacka akademisk. Men då hade man ännu inte sett Långbackas uppsättning av Herr Puntila och hans dräng Matti och Körsbärsträdgården.

Sömnlöshet är en teaterchefs lott, självkritik ingår i hans eller hennes rimliga summeringar och förtvivlan när big business-systemet hotar att tugga allt till lättsmält underhållning. Långbacka har förmått visa att teatern är värd ett bättre öde och kan spela en mer betydelsefull roll än så.