Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

1/3

Tomas Brunegård: Inget behov att lägga saker tillrätta

Tomas Brunegård var den höga mediechefen som var med och byggde upp Stampen – och sedan fick löpa gatlopp i spalterna när företaget hamnade i rekonstruktion. Nu berättar GP:s före detta vd för första gången om bonusutbetalningarna, tidningsaffärerna och de erfarenheter från tidningsvärlden han nu tar med sig till Burundi.

Tomas Brunegård har blivit författare. En bok om sig själv. Därför väljer han nu att berätta om sina år på GP och Stampen.

– Det sista kring rekonstruktionen har jag inte haft någon insikt i. Då har man lärt sig detta: ge dig inte ut och kommentera eller recensera. Jag har inget behov av att lägga saker tillrätta. Det får andra göra, säger Tomas Brunegård.

Av vissa hyllad för sin framsynthet under de tidiga, goda åren. Men i efterhand har domen varit hård. Sveriges i modern tids "störste mediecharlatan", enligt Sydsvenskans Andreas Ekström, är en av flera sentida beskrivningar.

Jag har inga behov av att lägga saker tillrätta.

– Jag är extremt luttrad. Man måste komma ihåg att jag med mina olika ledaruppdrag inte är någon dussinmänniska i pressen. Så jag har ju oftast kunnat skjuta ifrån mig detta. Jag vet hur en halvneurotisk mediebransch ser ut. Men många nära mig har blivit upprörda å mina vägnar.

LÄS MER: "När det small var det ett fullständigt helvete"

"Nyburgaren"

På sätt och vis var han en självklar måltavla för branschpressen. En dansbandsälskande pingstvän som tokköper tidningar och som själv blir rik på kuppen – samtidigt som tidningens journalister får gå. Och som sedan fångar drömmen om att bli pilot innan han åker till Papua Nya Guinea för att missionera.

Tomas Brunegård växer upp på Sjuhäradsbygden. Familjen är engagerad inom kyrkan, vilket går på tvärs med det tidiga 1970-talets ideal och strömningar. Han spelar klarinett i storband. Drömmer tidigt om att bli journalist, men efter en praktikvända på radion i Borås ihop Janne Josefsson och Lasse Brandeby ser han slitgörat – inte den glamour han väntat sig – och tänker om.

Efter Handelshögskolan i Göteborg hamnar Tomas Brunegård på ett konsultbolag innan han blir vice vd för Burger King – under en studieperiod i USA har han fallit för Whoppern – innan han rekryteras som vd för Göteborgs-Posten år 1996.

Färsk i mediebranschen får han på ren göteborgska smeknamnet "nyburgaren". Det har branschtidningen Resumé kul åt.

Tidigt 2000-tal var det nya tider, och GP skulle inte kunna stå som solitär, resonerade man. Guldklimpen var Centertidningar, som man köpte år 2005. Men priset blev högt – 1,8 miljarder kronor – och man tvingas lösa stora banklån. Men tidningskoncernen Stampen var ett faktum.

Fanns något personligt i att du ville bygga upp någonting?

– Det fanns det säkert. Jag gillar ju att ta grepp och göra saker, men inte hur stora som helst. Jag hade ju varit med och genomlidit 1990-talskraschen, så jag visste hur allvarligt det kunde blir. Däremot trodde jag väldigt mycket på idén om Stampen. Att bygga ett företag som stod för lokaltidningsjournalistik, det enda som stod utanför Stockholm. Jag var väldigt upptagen av den idén.

Däremot trodde jag väldigt mycket på idén om Stampen.

Det går hyfsat, sedan gör det inte det. Annonserna blir färre, likaså prenumeranterna. Stampen åker på en saftig tryckerimoms. Bankskulderna har hopat sig och när bolaget dessutom tvingas skriva av goodwill och bankerna tar handen ifrån det faller bygget en gång för alla. 2016 ansöker Stampen om rekonstruktion, men räddas från konkurs av fordringsägare och skattebetalare.

Men då är Tomas Brunegård inte kvar.

Stampen:

Stampengruppen bildades 2005, ur AB Stampen som 1989 bildats som ett moderbolag för tidningen Göteborgs-Posten. Man genomför flera större investeringar i andra tidningskoncerner, bland andra VLT och Centertidningar. När förlusterna blev alltför stora började man i sin tur att sälja av. I dag ingår Göteborgs-Posten, Hallands Nyheter, Hallandsposten, Bohusläningen, TTela och Strömstad Tidning samt tryckerier, reklambolag och några gratistidningar i Stampenkoncernen.

2012 har han lämnat som koncernchef. Tar strax därefter uppdraget som styrelseordförande med ett arvode på 492 000 kronor – i månaden. Motiveringen är att uppdraget ska motsvara en halvtidstjänst. Åren innan hade aktieutbetalningarna och bonusarna varit stora, i efterhand en tacksam konfliktyta.

Han utnyttjar också ett gammalt optionsavtal. Köper aktier för 100 000 kronor. En dryg månad senare säljer han tillbaka dem, och kan kvittera ut 15 miljoner kronor.

Ett narrativ som funnits är att du utnyttjade Stampen som din privata bankomat.

Snabb replik.

– Men så fungerar det ju inte.

Hur ser du på den bilden?

– Det får man ju lära sig leva med. De som vill ha den bilden får ju ha den bilden. Men så fungerar det ju inte i ett bolag. Jag som vd har att ta ställning till någonting som erbjuds mig, om jag tycker det är rimligt eller inte. Jag tyckte att detta var rimligt. Men sedan fanns det en styrelse, det fanns revisorer, det fanns ägare. Så det är ju ingenting jag själv har hittat på.

Posthotellets frukostservering. Bland golfbagar och förväntansfulla Way Out West-besökare. Bokstavligen två stenkast från GP-huset.

– Jag inser ju, med tanke på hur det gick sen för Stampen, att det här blev otroligt kontroversiellt. Samtidigt är ju min tid från att jag börjar till att jag slutar, inte därefter. På något sätt måste man vara vän med sig själv och inse att det är där jag är.

LÄS MER: Kartan ritas om i tidningsstaden Göteborg

I boken, och live, framstår Tomas Brunegård som en person som tar det mesta med en klackspark. Konflikter, personstrider, de kommer och går.

– Jag är en glad skit, om jag får uttrycka mig så. Och jag tar mig inte på särskilt stort allvar.

Ska man inte det då?

– Det kanske man ska, men jag gör det inte. Däremot hade jag respekt för storheterna jag hade att hantera. Kanske är det därför jag överlevt på det sätt som jag gjort de senaste åren. Jag ägnar inte så mycket tid åt att älta hur det kunde ha blivit, utan går vidare.

Vad är du stolt över?

– Jag är stolt över att vi hanterade företaget under alla år, och lyfte det från en lokaltidning till en svensk medieföreteelse av aktning. Det var spännande, med många bra människor som man jobbade med.

Svaret på frågan därpå, om vad som borde gjorts annorlunda, har han gått och funderat på.

– Det är klart att vi inte hade köpt tidningar över huvud taget. Vi kanske till och med hade sålt GP och gått in i något annat. Om man tittar tillbaka så visste vi att GP inte skulle klara sig ensamt, att det kommer en jättestor branschförändring.

– Om man inte hade facit så hade jag nog gjort ungefär det vi hade gjort nu. Det viktiga är att man hela tiden är i rörelse. För stannar man så dör ett företag. Det är min erfarenhet.

Nya uppdrag

Tomas Brunegård vet tidigt att han inte ska stanna. Redan 2008 tar han beslutet om att sluta som koncernchef 2012, 50 år gammal. 2014 tvingas han sedan lämna som styrelseordförande.

– Jag tror att alla företagschefer har såna datum. Det är bara så att jag ville vara hederlig om hur jag tänker, så jag berättade för Peter (Hjörne reds. anm). Är man familjeföretagare så jobbar man sin livstid i företaget. Men jag bestämde mig för att jag jobbar inte min livstid här.

Efter ordförandeskap i internationella tidningsorgansationen WAN-IFRA och styrelsepost i Sveriges Radio, har han engagerat sig alltmer i Smyrnakyrkan, i eget bolag som ägnar sig åt ledarskapsfrågor, samt hjälparbete runt om i världen, främst i regi av kristna organisationer.

Veckan efter intervjun ska ha resa till Burundi. Han är dock orolig över att det infekterade såret på handen ska ställa in resan. Bakterierna därnere är alltför stygga, menar han.

– Burundi är ett land på gränsen till inbördeskrig, det är inte mycket som fungerar. Men det finns en stor kyrkorörelse som har sina rötter i Sverige. I hundra år har man jobbat med skola och sjukvård. Men nu handlar det även om att identifiera entreprenörer. Människor som kan starta och bygga företag och därmed skapa arbetstillfällen. Jag har jobbat med strategi och organisation. Där får jag ta med mina Stampen-erfarenheter.

Tomas Brunegård:

Ålder: 57 år.

Familj: Fru och fyra barn.

Bor: Billdal söder om Göteborg.

Bakgrund: Vd för Göteborgs-Posten 1996-2005. Efter det koncernchef för Stampen fram till 2012. Styrelseordförande i Stampen 2012-2014. Innan dess vice vd för Burger King. Otaliga styrelseuppdrag och arbete i eget bolag.

Aktuell: Med boken "Mitt val: Om Stampen, medierna och boken som förändrade allt" (Ekerlid förlag).

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.