Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Ina Lundström Bild: Jonas Lindstedt

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Tokveganerna är tillbaka!

Dagens veganer provocerar ingen, så Ina Lundström fylldes av upprymdhet när Aftonbladet i veckan rapporterade om veganer som vill ha alternativa barnsånger. Till ingen nytta, visade det sig.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Kommer ni ihåg synen på veganer för femton år sedan? Tidningssidor, debattprogram och helt vanliga människor ojade sig över vad “veganerna vill förbjuda”. Trots att kostval knappast gör en till en del av ett hemligt sällskap, man talar ju sällan om köttätarnas politiska åsikter, sågs länge människor i Sverige som uteslöt animalier i sin kost som gatstenskastande, bombhotande, illerutsläppande terrorister.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

LÄS MER: Det är aldrig för sent att ge upp!

Själv har jag aldrig varit vegan, men väl en sån där kvasivegetarian som inte äter kyckling, gris och ko, i snart 20 år. Ett idag fullständigt oprovocerande sätt att äta på. Men för bara tio år sedan kommenterades ett ”nej tack” till griskött på släktkalaset med putslustig pappahumor som vagt knöt an till kaniner, gräs och/eller stenåldersmänniskor. Idag? På samma slags släktkalas kommenterar alla ”hur gott det är med halloumi”. Vegetarianerna och veganerna har vunnit. Pressbyrån säljer sojakorvar, havremjölk ställs helt okommenterat fram på konferensbord runt om i landet och på McDonalds finns idag flera olika vegetariska och veganska alternativ. Ingen är längre irriterad på den som väljer bort kött.

LÄS MER: Konceptkrogar urholkar själen

Veganerna har också ändrats på 20 år. Den mest spridda veganska kokboken från år 2000, Vadå vegan?, var en svartvit, punkdoftande pocket, där ord som “exploatering” och “solidaritet” förekom och adresshänvisningar till Djurens rätt. Men majoriteten av dagens veganer sitter inte på Solrosen i Haga och konspirerar mot det kapitalistiska systemet över en kålrotsgratäng med råris utan hundra meter därifrån, på Hagabadet och göder sina vältränade entreprenörskroppar med en rawfoodsallad för 169 kronor. Den nya tidens veganer provocerar ingen.

Därför drabbades jag av en viss känsla av mysnostalgi i veckan när folk på nytt förfasades över tokveganernas galna upptåg. Aftonbladet rapporterade nämligen om att “veganer vill ha alternativa barnsånger”. I artikeln berättades det om att veganer problematiserat barnvisan Bä, bä vita lamm eftersom dess text ger barn en snedvriden syn på hur ull-transaktionen mellan människor och lamm går till. Veganernas talesperson förklarade “Om vi sjunger sånger där djuren ger oss något som vi egentligen tar så påverkar det hur barn ser på djur”. Och reaktionerna lät naturligtvis inte vänta på sig. Gråtskrattssmileys blandades med rasande kommentarer om “veganerna”.

LÄS MER: Om kvinnor hade haft digital detox hade Sverige stannat

Upprymd kollade jag upp facebookinlägget, kanske har gammelveganerna funnits kvar hela tiden beredda att, på mer eller mindre begåvade sätt, påpeka att vi människor emellanåt beter oss som riktiga svin mot djur. Dessvärre inte. “Veganerna” i Aftonbladets artikel visade sig bestå av en handfull personer som inte äter kött och som, i en intern diskussionstråd, i en skämtsam ton spånar nya sångtexter till låtar som handlar om djur. I tråden framförs för övrigt inga krav på att originaltexterna ska förbjudas eller ändras. Ändå rasade vi. Slutsatsen kan alltså bara bli att det aldrig är veganernas antal eller utbredning som provocerar. Utan snarast misstanken om att någon där ute ens i en skämtsam ton! – tycker att människor är taskiga mot djur. Ät vad du vill, så länge det bara är för din egen skull.