Inget Way Out West. Ingen Håkan Hellström.
Evenemangsstaden Göteborg har haft en tuff vår och sommar. Men i kris kan kreativitet födas, och det var just det som ledde till att folkrocks-bandet Räfven bestämde sig för att arrangera Räfvenfestivalen i Partille Arena.
Tio 45-minutersspelningar med maximalt 50 personer närvarande vid varje konsert.
– Det var lite av en process innan vi verkligen bestämde oss för att köra. Man började ju tänka: ”Oj, klarar jag av att spela tio timmar? Klarar min kropp av detta?” Det är sju och en halv timmes musik, så det är ganska extremt, säger bandets trummis Per Svenner.
När GP sätter sig ner med trummisen har man precis avklarat den första konserten som började 12.00. Därefter blir det lunch innan nästa spelning drar igång 14.00. Och så fortsätter dagen fram till midnatt.
– Vi har varit här sedan klockan nio i morse, och har en hel drös av musiker med oss på avbytarbänken. Tre trombonister, två dragspelare, två violinister och två trummisar som kan täcka upp för varandra. Sedan roterar också gitarristerna och basisterna som ett volleybollag.
Trots möjligheten till vila kommer Per försöka sig på att genomföra samtliga tio konserter.
– Jag har legat i hårdträning och övat två timmar om dagen under två veckors tid. Det här blir ju ett ultramaraton i musik. Jag vet inte om någon gjort så många spelningar på en dag i Sverige tidigare.
Slagit världsrekord innan
Idén kom från en vän till bandet som tidigare hjälpt de med ett annat maratonliknande initiativ.
Under Musikhjälpen 2015 gav sig bandet ut på en Sverigeturné – men bara för dagen. Målet var att slå rekord i flest antal konserter i olika städer under ett dygn.
– Och vi klarade det, säger Per.
Den här gången låg fokus på så många spelningar i rad som möjligt. Resultatet blev en lördag som fick namnet Räfvenfestival.
– Vi fick reda på att man ville fylla arenan med musik trots corona. Först talade de om en festival med flera band, men när det blev för mycket arbete runt omkring så fick vi frågan.
– En kulturkraftsamling, det är vad man kan kalla det. Ett sätt för oss att spela för många personer på en dag.
Att bandet valde att göra tio spelningar under tolv timmar kan ifrågasättas, inte minst ur ett hälsoperspektiv. Men det kunde ha blivit fler än så.
– Först ville de ha tolv konserter på tolv timmar. Men då var vi tvungna att säga ifrån. Vi måste ju hinna äta någon gång och vilan är knapp som den är.
Får dansa på handbollsplanen
Under den första konserten är det inte mer än ett dussin besökare som satt sig ner vid borden som står utplacerade på scenen i arenan.
Till den andra konserten är publiken uppe vid 20 personer. Med andra ord – halvt corona-fullsatt. Några är uppe och dansar, andra sitter ner och klappar. Men bristen på närkontakt sprider en underlig känsla genom lokalen.
– Vi får se hur stämningen blir mot kvällen. Vanligtvis dansar alla, men det märks nu att något är annorlunda.
Får man dansa?
– Den frågan ställde vi och det är tillåtet att dansa. Vill man ha ännu mer utrymme så är det bara till att gå ut på handbollsplanen bakom, säger Per och avslutar med några visdomsord.
– Det viktigaste är att vi har kul ihop!
