Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Pasquino, en av de första så kallade "talande statyerna", och en av de främsta plattformarna för satir i 1500-talets Rom. Bild: Peter Heeling

Tillbaka till staty-satiren

Carl Magnus Juliusson ser en ny vår för samhällskritiska statyer i Göteborg.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Förra veckan var det några konstelever från Dômens konstskola som gått runt och ramat in statyer med avspärrningsband och en skylt där det stod:

”Kultursanering pågår.” Anledningen bakom aktionen var att väcka debatt om nedskärningar i kulturbudgeten och konst- och kulturutövares villkor.

Loggan som fick kröna det hela var en skämtsam variant av ”Göteborgs stad” som, med något så enkelt som två prickar, gjorts om till ”Göteborgs städ”.

LÄS MER: Så lurade konsteleverna göteborgarna

Vad som är uppfriskande med denna aktion är att den faktiskt för tillbaka satiren till en av sina gamla arenor – långt innan satirteckningar, stand up och seriealbum.

Ja, nämligen till staty-satiren.

Piazza di Pasquino heter ett litet torg vid sydvästra hörnet av Piazza Navona i Rom. Där står det en gammal hellenistisk staty. Den har inga armar, inga ben och ett ansikte som av väder och vind nötts ner under århundradena till oigenkännlighet. Man missar den lätt när man går förbi.

Detta är Pasquino, en av de första så kallade "talande statyerna", och en av de främsta plattformarna för satir i 1500-talets Rom. Vid denna staty satte man små lappar med – ofta skämtsamma – rader som kritiserade makten och påven.

Pasquino var på det viset ett folkets språkrör och en kanal för att uttrycka vad man egentligen tyckte om kyrkan, och Roms adelsfamiljer, och deras verksamheter i Rom.

En av de mest berömda inläggen – eller pasquinaden – lyder:

"Vad inte barbarerna gjorde, gjorde Barberini."

Den syftar till påve Urban VII Barberini som just plundrat Pantheon i Rom på dess bronsplattor för att kunna bygga den stora bronsbaldakinen inne i Peterskyrkan. 1500-talet var en tid då antika fornlämningar plundrades brutalt på marmor för att bygga kyrkor och palats åt eliten.

Vid denna staty satte man små lappar med – ofta skämtsamma – rader som kritiserade makten och påven.

Den här våren har EU:s nya copyrightdirektiv varit uppe för diskussion som tvingar sociala medier att inskaffa ett filter som scannar texter och bilder efter upphovsrättsbrott. Det finns ett undantag för parodier och satir. Men hur ett sådant filter ska kunna skilja det ena från det andra, vet ingen.

LÄS MER: Vem ska avgöra om din bild är tillräckligt rolig?

Men kanske skulle våra statyer i Göteborg kunna verka som en ny – gammal – portal för anonym samhällskritik medan vi inväntar besked?