Den första boken om polisen Anna Fekete var en spännande resa till en ny deckarmiljö. Vi följde med när den unga kvinnan med ungerskt ursprung återvände till sin hemort i norra Finland och där fick brottas med både mordfall och fördomar.
Precis som Kolibri, som kom ut förra året, utspelar sig De försvarslösa på denna plats där Anna nu är en självklar del av teamet på polishuset. Hon har landat något i sin roll och vet hur hon ska ta gamla rävar som kollegan Esko. Även för läsaren är miljön bekant och därmed mindre exotisk när vi nu är tillbaka. Spelplanen är en ort som många andra, med gängkriminalitet, knark och segregation. Intrigen i sig är ingen bladvändare och kräver en del tålamod. Hiekkapeltos styrka är i stället den realistiska samtidsskildringen och hennes tydliga samhällsengagemang. Det är knappast en slump att den brittiska författarkollegan Eva Dolan rekommenderar denna bok på omslaget; finskan påminner inte sällan om just Dolan i sitt berättande.
LÄS MER:Tio deckare att packa i semesterväskan
I De försvarslösa sammanflätas två olika utredningar som till en början inte verkar ha några beröringspunkter. En äldre man hittas död på vägen efter att ha blivit påkörd av en ung tjej, men det är något som inte stämmer i händelseförloppet. Som läsare ligger man steget före utredarna och vet redan vad som hänt, vilket blir en aning långtråkigt. Det gäller också Annas privatliv där ingen kan undgå att räkna ut vad som är på gång.
Huvudpersonerna är däremot alltid intressanta och man bryr sig om Anna, om hennes alkoholiserade bror, om Esko trots hans tröttsamma jargong och även om andra människor som finns runt Anna Fekete – eller Fekete Anna, som hon själv säger. Hiekkapelto gör sin värld levande med dessa personporträtt och visar vitt skilda sidor av Finland med sina skickliga miljöbeskrivningar. Det här är en kriminalroman som vill något mer än att bara underhålla och det tackar vi för.
