Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Trots att de stora morgontidningarna alla försöker erbjuda ungefär samma sak: kvalitativ, objektiv journalistik, anser allt fler att det säger mycket om dig om du väljer att betala för Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, eller Göteborgs-Posten. Tidningen har blivit en livsstilsprodukt, skriver Björn Werner. Bild: Roger Granat

Björn Werner: Tidningen har blivit en livsstilsprodukt

När valet av tidning görs på samma sätt som vi väljer läsksort eller färdmedel, riskerar tidningens roll som forum för olika åsikter och perspektiv att försvinna bort, skriver GP:s kulturchef Björn Werner.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Ekologisk kombucha istället för Coca-Cola. Mellanrätt istället för Big Mac. Dyra tågresor istället för flyg. För medelklassen, som nu sitter på tillgångar långt över sina grundläggande behov, är det ytlig livsstilskonsumtion som ger livet mening. Det vet företag, det är därför mångas liv mest består av försök att få dem att identifiera sig med olika sorters läsk, byxor och bilar, för att ge alla snarlika liv i olika skiftande nyanser av blått. En kapplöpning för att tömma våra plånböcker på våra surt förvärvade jobbskatteavdrag.

Konsumtionen gäller också medier. Trots att de stora morgontidningarna alla försöker erbjuda ungefär samma sak: kvalitativ, objektiv journalistik, anser allt fler att det säger mycket om dig om du väljer att betala för Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, eller Göteborgs-Posten. Tidningen har blivit en livsstilsprodukt.

LÄS MER: Rökning - ett finger mot produktiviteten

Det är inte ens konstigt. Att betala för ett paket som förutom nyheter också ger dig åsikter och värderingar som passar din egna perspektiv är mer självförverkligande än att betala för fermenterat te eller att välja ost framför kött. Frågan är bara vart det leder.

Till viss del har vi redan varit vid slutmålet. Fram till slutet av 50-talet dominerades Sverige av den s.k ”partipressen”. I många städer fanns inte bara en eller två utan rentav tre och fyra tidningar med olika partifärg. Beroende på klass (på den tiden ett vedertaget begrepp) valde man den tidning där inte bara ledarsidan (som nu) utan gärna också nyheterna hade en politisk vinkel. Först när tidningsdöden slog till under 60-talet blev de kvarvarande tidningarna tvungna att bredda sig för de nya läsarna. Att bara erbjuda en enda åsiktsbubbla räckte inte – det fanns mer pengar i att vara objektiv.

LÄS MER: Göteborg behöver inte Fotografiska

Så enkelt är det inte längre. Journalistyrket är mer professionaliserat än någonsin, alla tidningar levererar nyheter på hög nivå. Kvar finns den djupt mänskliga viljan att spegla sig själv i sina egna perspektiv, och dagligen bekräfta sin egen världsbild. Den som vill tjäna stora pengar på sin tidning gör i ett polariserat åsiktsklimat därför rätt i att fiska in den inkomststarka medelklassen. Inte bara skriva om det som medelklassen bekymrar sig om utan också tycka det som medelklassen tycker. Tittar man på den kanske mest åsiktshomogena och snabbast växande tidningen just nu, Dagens Nyheter, är det klart som ett krispigt naturvin att strategin funkar.

Det är en mer subtil utveckling än under partipressens klara skiljelinjer, och därför svårare att ens diskutera. Men det bör nog göras. För om resten av mediesverige skulle gå samma väg riskerar dagstidningen att försvinna som ett forum för olika åsikter och perspektiv. Kvar överlever bara de som säger det alla redan tänker. Det är förstås ett trevligt komplement på soffbordet – men inget vidare för den som vill ha fler tankar i huvudet än en.