Det är en sån där händelse där alla vet vad de gjorde och var de var när det hände. Själv var jag femton och stod vid diskbänken i mitt barndomshem den eftermiddagen. Först såg jag nyheten komma i ett nätforum jag följde, innan jag slog på radions direktsändning.
Generationsgränsen mellan så kallade millennials och den efterkommande generation Z dras vid om man har personliga minnen av dådet. 2 996 personer miste livet.
Vi lever fortfarande i efterskalvet.
Dokumentärserien ”USA och arvet efter 11 september” (SVT Play) tar avstamp i den dagen och hur den kom att forma de följande tjugo åren.
Bilden som målas upp är den av en värld som blivit mörkare, mer splittrad och paranoid, där misstron mot så kallade mainstream-medier och politiska ledare har fått starkt fäste. En epok som kröntes med stormningen av Kapitolium i januari, eller USA:s reträtt ur Afghanistan när talibanerna på nytt tog makten för några veckor sedan.
LÄS MER:Talibanerna en fara för hela världen varnar Afghanistans ambassadör
Filmaren Michael Kirk följer spåret tillbaka till upptakten av USA:s krig mot Irak, president George W Bushs tal om ondskans axelmakter och skräcken för framtida terrorattentat. Invasionen i mars 2003 motiverades av påstådda kopplingar mellan landets diktator Saddam Hussein och elfte september-attackerna, och uppgifter om att han hade tillgång till, eller var nära på att utveckla, massförstörelsevapen.
Det stämde inte, men såväl toppdemokrater som Hillary Clinton och Joe Biden och de stora tidningarnas ledarsidor argumenterade under den tiden för att det var rätt att gå i krig. På nyhetsplats uteblev granskningarna. Först efter att invasionen var ett faktum stod det klart att det inte fanns några massförstörelsevapen i landet.
Priset för att alla så enhälligt slöt upp bakom en linje, som då framstod som rättfärdig, blev högt.
Tidningar som New York Times var självkritiska ett år senare. Men kvar fanns bilden av ett etablissemang som slutit upp bakom en osanning, ”mörkat” och lett landet in i två långvariga, olösliga krig som kostat hundratusentals människor livet.
LÄS MER:Musiken, filmerna och böckerna om 11 september-attackerna
Den gamla nidbilden av en ljugande elit tycktes för en gångs skull vara tydligt bevisad och gav näring till alternativa medier och den rörelse som till sist fick sin egen president i Donald Trump.
Den smärtsamma läxan att inte låta sig svepas med för en god sak har också svenska medier tvingats lära.
Sverige är inte USA, förtroendet för institutioner och medier är mer grundmurat. Men också här har misstänksamheten mot journalister vuxit under de senaste decennierna. Enskilda journalisters trovärdighet ifrågasätts dagligen i sociala medier. Också här bygger numera en viss sorts politiker sina karriärer på att utmåla medierna som sina motståndare.
Den smärtsamma läxan att inte låta sig svepas med för en god sak har också svenska medier tvingats lära. Vidräkningarna efter metoo-hösten 2017 pågår fortfarande.
LÄS MER:Recension: ”Benny – drevet, döden” av Lotta Fristorp
I ”Benny, drevet, döden” beskriver medarbetaren Lotta Fristorp hur stora medier hängde på och refererade Aftonbladets publiceringar helt byggda på anonyma källor om påstått maktmissbruk och övergrepp från dåvarande Kulturhuset Stadsteatern-chefen Benny Fredriksson.
Frågan ”hur vet du om det är sant, det du påstod i din krönika?” fick dåvarande kulturchefen Åsa Linderborg först en månad efter Fredrikssons självmord, när vinden åter hade vänt och dreven börjat ifrågasättas.
Läs fler krönikor av Victoria Greve:
LÄS MER:Mina vänner är en del av knarkproblemet
LÄS MER:Jakten på barnpornografi kan öppna bakdörr för diktaturer
Missa inget från GP Kultur!
Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
