Teatern utmanar finansvärldens monopol

ANNONS
|

Andreas Cervenkas ambition är att få våra inre väckarklockor att ringa. I Stockholms innerstad syns inga tecken på depression, men riksbanksräntan signalerar något helt annat.

-Det är naivt att tro att situationen är normal. Vi är i ett farligt läge, även om jag inte kan säga att det kommer en krasch nästa år, säger han.

I en teateruppsättning på Dramaten som utgår från hans bok "Vad är pengar?" porträtteras bankchefen som en hal figur som byts ut när orimliga bonusavtal avslöjas. "Jag tycker om kredit. Alla får mer. Det är magi", konstaterar direktören, och han är något på spåren. På scen flyger oneliners som sätter fingret på problematiken, med minusräntan som det färskaste exemplet; en ny oprövad fas av det stora ekonomiska experimentet där vi får betalt för att låna och får betala för att spara.

ANNONS
-Finansvärlden har varit mån om att göra saker svåra, avståndet gentemot vanliga människor har varit ett sätt att behålla makten. Men den masken föll efter finanskrisen, allt fler ifrågasätter hur det står till. Det märks tydligt i kulturvärlden, den distans som tidigare har funnits mellan kultur och ekonomi är på väg bort, säger Andreas Cervenka.
Pjäs om Enron

Dramatisering av hans bok är ett exempel på kulturvärldens vilja att lyfta de ekonomiska frågorna. På Dramaten spelas dessutom just nu de sista föreställningarna av Jonas Hassen Khemiris pjäs "Ungefär lika med" inför fulla salonger. Den amerikanska pjäsen "Enron", om storföretagets fall, har satts upp på flera håll även här i Sverige och filmatiseringen av Andrew Ross Sorkins bästsäljande tegelsten om Wall Streets mekanismer nådde en för sammanhanget ovanligt bred publik. I Sverige gjorde Stefan Jarl ett liknande försök med sin film "Godheten" 2013.

-Här på Handels upplever jag definitivt ett mycket större intresse för konstnärliga aspekter i dag än för 20 år sedan, säger Emma Stenström, docent i företagsekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm.
Pengarnas lockelse

För Jonas Hassen Khemiri var det viktigt att "Ungefär lika med" inte skulle bli ännu en partsinlaga om att kapitalism är fel, han har snarare fascinerats av pengarnas kraft och lockelse.

-Min dröm är att publiken går från teatern och tänker lite annorlunda om vad de där kronorna som skramlar i rockfickan gör med oss och hur befriande det skulle vara att slippa dem, berättade han inför premiären i höstas.

Med utgångspunkt i en ständigt närvarande, lågintensiv känsla av ekonomisk panik skildrar han några människor som famlar efter nya ideologiska vägar bortom vinstkrav och lönsamhet.

-Det här är första gången som jag praktiskt har fått användning av mina två och ett halvt år på Handelshögskolan. Jag tänkte ganska mycket på den tiden när jag skrev pjäsen. Vad gör det med en människa att läsa ekonometri, statistik och finanser i flera år, hur ser man på medmänniskorna på tunnelbanan efter det?
Race vid roulettbordet

På ett liknande sätt beskriver Andreas Cervenka det ekonomiska systemet som ett race vid roulettbordet, där det har blivit rationellt att ständigt dubbla insatsen. När Ellen Lamm ville göra teater av hans bok blev han medveten om likheterna mellan teatervärlden och finansvärlden. För att skapa förtroendet som allt bygger på krävs en trovärdig fasad, ett skådespel. Emma Stenström ser snarare konsten som ett sätt att ge kött och blod åt ett ämne som lätt blir torrt och frågar sig om ekonomivärlden låter sig påverkas?

ANNONS
-Det handlar om komplexa system med en stark global finanskapitalism, det är svår att påverka med en teaterföreställning. Ökad kunskap är självklart bra, men framförallt är alternativa och kritiska röster a och o för samhället, ett friskhetstecken.
ANNONS