Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Tauba Katzenstein, överlevare från förintelsen. Bild: Henrik Montgomery/TT

Tauba berättar om att överleva Förintelsen

Tauba Katzenstein vittnar om hur det var att genomlida Förintelsen. GP:s kulturchef Björn Werner har lyssnat.

Tiden går. Det är nu 73 år sedan Auschwitz befriades. Minnet av Förintelsen, namnet på det ofattbara, industriella mordet på 6 miljoner judar som Tyskland genomförde under Andra Världskriget börjar glida oss ur händerna.

Varje nytt vittnesmål om denna obegripliga mänskliga kollaps från personer som själva upplevde den behövs för att hålla minnet levande. Tauba Katzenstein, då en ung flicka, nu 93, gör därför rätt i att prata om hur hennes liv i den polska staden Łódź raderades ut av nazismen.

Och det är just ett vittnesmål vi får höra. Ingen sofistikerad historia, inget raffinerat berättande – bara en rak historia om en liten flicka som mals genom den mörkaste delen av Europas historia, hennes liv bokstavligen i händerna på omständigheter och godtycke.

Tauba väljer att inte nämna de största förgripelserna i ord. Hon säger så, att det inte går att beskriva. Men nazismens dy sipprar fram överallt ändå, också i det osagda. Bara i det att sommarpratet tillägnas hennes mormor och mamma. Eftersom hon är den enda kvar i världen som minns dem. Så att de inte bara blir anonyma siffror i historien.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.