Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Tala inte om populism – tala om makt

Tala inte om folk och elit och populism i abstrakta termer; tala om makt. Och brist på sådan, skriver Carl Erland Andersson.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Plötsligt blev populism ordet för dagen, flinkt vidgat att omfatta allt man finner uselt och farligt, från bedrövliga högerextremister till akut reformvänliga vänstermänniskor, för att inte tala om gnälliga och oroade medborgare i största allmänhet. Med känsligt vibrato förkunnas att i Sverige finns ingen motsättning mellan folk och elit. Alla är vi ett, och i samma båt – minus dem då som säger det finns en motsättning mellan folk och elit. Verklighetens folk, sa Hägglund en gång. 

Så kan debatten fortsätta i evighet, men låt oss göra den konkret; i stället för att tala om elit hit och folk dit, låt oss tala om makt, framför allt om brist på sådan. Med jämna mellanrum åker jag Öresundståg mellan Varberg och Göteborg. Rätt ofta är tågen försenade och avgångar ställs abrupt in utan motivering. Tågen är inte sällan ostädade, dörrar avstängda, toaletterna anges obrukbara. En sommardag fungerar inte luftkonditioneringen, men man kör ändå. Efter bara några minuter är det fruktansvärt varmt. Om vintrarna har det tvärtom hänt att värmen inte funkar. Dylikt har pågått länge.

Har det med privatiseringen att göra? Öresundståg är ett privat aktiebolag som förvaltar kollektivtrafik åt berörda län, men säger: ”… syftet är inte att bereda vinst åt aktieägarna”. Alltså att inställd städning, inställd kontroll av tågen (toaletter, dörrar, luftkonditionering et cetera) inte har med profitvänliga besparingar att göra. För den vanlige medborgaren och lekmannen framstår funktion och ägarförhållanden som en gråzon att förgäves famla kring i. Det tycks vimla av olika aktörer överallt. Allt detta officiellt i kundens, medborgarens och resenärens namn.Som inte har någon makt. Varken marknadens skenbara kundmakt eller traditionell medborgarmakt. Valfrihet? Öresundståg är de enda som kör på sträckan, SJ:s sporadiska tåg stannar inte i Varberg. Det går inga bussar som alternativ för alla som pendlar i sina jobb. I åratal har det protesterats mot dessa förhållanden, och försäkrats från diffust ansvarigt håll att man nu tar itu med saken, periodvis har det blivit bättre, sen sämre igen. 

Jag har mött personer – som sällan åker sträckan – hånfullt etikettera de klagande som gnälligt ”verklighetens folk”. Underförstått, lite populistiskt lagda i sitt ursinne. Själv har jag dock aldrig hört någon av dessa klagande skylla problemen på invandrare, flyktingar och asylsökande. Man är bara maktlös, stående på en iskall perrong i snödrevet, väntande på ett försenat tåg som kanske till slut kommer.

Så tala inte om folk och elit och populism i abstrakta termer; tala om makt. Och brist på sådan, här i meningen brist på kontroll över sin egen vardagliga situation. Detta oavsett ägarförhållanden och muntra slagord om valfrihet.