Grammisgalan hålls på torsdagen i Stockholm för att prisa och uppmärksamma förra årets bästa musikaliska insatser.
Producent- och musikduon Vaz består av systrarna Cecilia och Jenny Vaz, aktuella med två EP:s, Necessary I och Necessary II, som nu nomineras i kategorierna Årets alternativa pop och Årets producent. Albumen är resultatet av ett långt musikaliskt arbete, under tio års tid har systrarna samlat på sig egen musik, samtidigt som de också samarbetat med en lång rad andra artister, som Titiyo, Ison & Fille och Agnes.
Cecilia och Jenny Vaz växte upp i Lilla Edet och har ett musikaliskt påbrå från både Kap Verdes afrikanska rytmer via pappa och den svenska vis- och körtraditionen från mamma, vilket märks i musiken där dessa världar möts i vackra arrangemang med tunga beats, körer, och rytmer.
Vad betyder de här två Grammisnomineringarna för er?
– Det betyder jättemycket, det känns jättestort. Det är en dröm att bli erkänd på det här sättet. Särskilt som vi valt att göra hela processen själva, hela produktionen, inspelningarna, omslag, allt, säger Cecilia Vaz på telefon från Stockholm och Jenny Vaz fyller i:
– Vi har valt vår vision och inte kompromissat, så det känns jättekul. Det är stort att stå bredvid de andra nominerade i producentkategorin, det är stora namn i båda grupperna vi är nominerade i. Vi har jobbat mycket med jämställdheten i musikbranschen, med att lyfta kvinnliga kreatörer och därför är det jätteviktigt för oss att finnas med i producentklassen, vi vill vara med och förändra statistiken.
Bland övriga nominerade i producentklassen finns bland andra Karin Dreijer, Tove Lo och Max Martin. I kategorin Årets alternativa pop ställs Vaz mot Henrik Berggren, Jens Lekman, Lonely Dear och Säkert.
Hur ser ni på era chanser att vinna?
– Det är himla svårt att säga. Men vi försöker njuta fram tills i morgon och självklart finns det ett frö av hopp. Men själva resan, att få vara med om allt detta, all uppskattning, att folk förstår vår vision, det gör oss taggade, säger Jenny Vaz.
Varför valde ni att ge ut musiken i två etapper under 2017, med sju spår på Necessary I och sedan sju till på Necessary II?
– Vi hade samlat på oss musik under lång tid. När vi kollade igenom materialet såg vi att det skiljde sig i ton och tema så därför delade vi upp det, säger Jenny Vaz.
– Det fanns både influenser från pappas Kap Verde och från mammas nordiska. Den första plattan är mer pappas, den andra lite mer mammas, säger Cecilia Vaz.
Er pappa gick bort för fem år sedan och ni har tidigare sagt att musiken är en hyllning till båda era föräldrar?
– Ja, det är en hyllning. De har alltid varit vår största inspiration. De har alltid varit måna om sin egen integritet, som par har de gått mot strömmen, bemött fördomar på olika sätt. Det har vi velat hylla.
Blir det några resor tillbaka till Lilla Edet nu för tiden?
– Ja, mamma bor kvar där! Vi är där då och då, vi har kvar vår första studio i hennes källare!
Vad gör ni framöver?
– Nästa stora projekt blir hyllningskonserten till David Bowie i Globen, det blir fantastiskt. Sedan ska vi resa mycket, spela på en festival på Kuba, vi ska till London och LA. Vi ska fortsätta producera för andra och vi kommer att fokusera på att göra filmmusik och reklammusik ett tag framöver, säger Jenny Vaz.
Läs mer: "Det kändes så himla viktigt att hylla honom"
Läs mer: Malena Ernman får Grammis för hållbarhet
