Jag har fått frågan två gånger bara de senaste veckorna.
”Är du också hårdrockare?”
Det är lite samma känsla som när Carola efter en längre intervju tog mina händer och undrade: ”Är du också kristen?”
Man vill svara ja bara för att det känns bra. Men jag sade ärligt och uppriktigt nej till Carola. Fast ja, jag är hårdrockare. Eller var. Och en gång hårdrockare – alltid hårdrockare. Inte sant?
Syntdraken är död och det var Hammerfall-Oscar som utdelade det sista hugget.
Och så vill man ju tillhöra det segrade laget. För det kan sägas nu. Ingen lär protestera. Hårdrocken vann över synten i det som var det sista riktigt kyliga kriget mellan två musikaliska läger. Konflikten som var ett lågintensivt och stundtals uppblossande strid under mellan- och högstadiet är avgjort. Syntarnas fästningar, ja de kunde ju förstås aldrig ens bygga en vettig riddarborg, ligger i ruiner. Syntdraken är död och det var Hammerfall-Oscar som utdelade det sista hugget.
LÄS MER:Slash älskar fortfarande att stå på scen
LÄS MER:Metaltowns uppgång, fall och inställda comeback
När såg du en syntare senast? Hårdrockare däremot är fortfarande överallt. Många av dem ser likadana ut som förr. När jag kollar Mikkey Dees Instagram från inspelningarna av den kommande Scorpions-plattan är Mathias Jabs och Rudolf Schenker precis lika senigt spandex-tränade som på utviket till ”World wide live”-plattan. Den som jag inte kunde lyssna mig mätt på som fjortonåring.
Och var är syntfestivalerna? Jo, de finns. Men de är så små, så små. Annat är det med hårdrocken. Sweden Rock är utsålt varje år och hade det inte varit för viruset hade Metaltown gjort comeback i somras. Rammstein, Iron Maiden och Metallica säljer ut Ullevi.
Ok, Kraftwerk drog folk till Liseberg men det gör Kaninresan och Chokladhjulet också.
Ok, Kraftwerk drog folk till Liseberg men det gör Kaninresan och Chokladhjulet också. Hårdrockare behöver dessutom inga skaviga 3D-glasögon, Eddie är allt annat än endimensionell.
LÄS MER:Hårdrockarna byter om från festande till frisksport
Depeche Mode kunde visserligen länge fylla arenor men är sedan länge ett fullfjädrat rockband. Samma sak med Kent. Syntluggarna satt där men egentligen är rimligen alla från Eskilstuna innerst inne hårdrockare. Och när Kent skulle presentera sin avskedsturné var det med en video full av folk i hårdrockig corpsepaint.
Till och med den till synes mesiga svenska popvågen på 1990-talet anfördes av lätt förklädda hårdrockare. Cardigans tolkade med glädje Black Sabbath. Det svenska musikundret skapades av gamla hårdrockare. Max Martin? Hårdrockare.
Vill ni ha mera? Jo, Håkan Hellström är också gammal hårdrockare. Gick på alla konserterna i Scandinavium tillsammans med sin pappa. Trummisen i Håkans band, Labbe Grimelund, fortfarande hängiven hårdrockare. Så kan han också slå hårt.
Det fina är att vi känner igen varandra. Det behöver inte synas på utsidan. Det yttre är inte avgörande när det i själva verket räcker med subtila signaler och referenser som kan dyka upp i vardagen.
Sedan kan man snabbt och smidigt samsas kring trumintrot till Deep Purples ”Fireball”, tryggt identifiera exakt när Whitesnake gick från bluesrockare till ballad-mästare och utan att tveka veta vem som är ”längst” av Angus Young och Ronnie James Dio. I detta finns band som inte kan brytas eller bytas ut. Det är som med fotbollslag, en livslång relation.
Det ska dock föras till protokollet att en av mina allra närmaste vänner är syntare. Han har till och med Kraftwerks Autobahn-logga tatuerad på underarmen. Men han älskar också metal. Såklart.
Och avslutningsvis. Carola sjöng i början av 1980-talet i hårdrocksbandet Standby.
Missa inget från GP Kultur!
Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
