Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Ingalill Mosander har tipsat om litteratur i 20 år. Men nu är det slut i rutan. Bild: SVT

SVT är för dåligt på litteratur

GP:s idé och kritikredaktör Victoria Greve kommenterar att "Go'kväll" slopar bokrecensionerna: Författarintervjuer i all ära – det som står i själva böckerna förtjänar också att tas på allvar.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Vad ska bokrecensioner vara bra för? Den frågan verkar inte ha funnit något bra svar på SVT. Nu senast är det redaktionen för SVT:s populära magasin ”Go’kväll” som bestämt sig för att slopa recensionerna och sparka sin populära kritiker Ingalill Mosander. Nu ska redaktionen tänka nytt och utveckla formerna för sitt ”läslustbejakande innehåll” berättar ansvarige utgivaren Bengt Strömbro i Expressen (10/9).

LÄS MER: Recension: "Väderfenomen" – Anna Fock

Det ser inte speciellt ljust ut för litteraturkritiken i public service-tv. Bara för ett par år sedan försvann recensionerna från morgon-tv när soffan i ”Gomorron Sverige” kastades ut till förmån för den upphottade ”Morgonstudion”. Yukiko Duke fick börja hållas på Youtube.

Nu är det bara ”Kulturnyheterna” som då och då upplåter tid åt bokrecensioner.

Det är mycket som är paradoxalt här. För samtidigt som public service skuffar undan kritiken så gott det går ges det ut floder av böcker. 37 om dagen i snitt, bara i Sverige. Det sägs att var tredje svensk vill skriva en bok. Samtidigt som alla vill bli författare verkar allt färre vilja läsa. En knapp tiondel av alla 18-åringar läser varje dag, enligt en färsk undersökning från Statens medieråd. Läsförståelsen sjunker.

LÄS MER: Alla vill skriva böcker

Missförstå mig rätt. Visst är det rimligt att vi som sysslar med kulturjournalistik då och då rannsakar oss själva och förnyar våra former. Författarintervjuer kan vara väl så intressanta.

I ärlighetens namn finns det också redan gott om ”läslustbejakande innehåll” därute. Bokförlagen har tacksamma direktkanaler till bokbloggare och instagrammare som visar upp deras nya alster för sina följare. Kritikerna framstår i sammanhanget som ett onödigt mellanled, som andra konstformer som teater och standup gör sitt bästa för att kapa.

Men det som står i själva böckerna förtjänar också att tas på allvar.

För en bok tar tid att läsa, det går inte att komma ifrån det. Det är hårt arbete att bilda sig, att tänka själv – tänka vidare – och att själv formulera sig så levande och snärtigt att texten blir kul att läsa i sig. De behövs mer än någonsin när kritiskt tänkande blivit en bristvara.

På radion och i tidningarna kämpar de vidare. Kritikerna granskar referenslistor och petar hål i argumentationen, försvarar Haruki Murakamis rätt att hitta på tusen metaforer för kvinnobröst, analyserar relationen mellan kropp och ande i Lina Wolffs nya roman och avtäcker vad tankegodset i senaste ”Millennium”-boken säger om vår samtid.

LÄS MER: Recension: "Köttets tid" – Lina Wolff

Visst kan man raljera över alla som plötsligt inte kan leva utan boktipsen i ”Go’kväll” och brinner för Ingalill Mosander. Vi kan nog leva utan. Men frågan är vad som kommer i stället? SVT har jämförelsevis enorma resurser och ett folkbildande uppdrag. Att de inte gitter att ta sig an litteraturen är faktiskt för dåligt.