Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bild: Nettan Kock, Jonas Lindstedt

Mark Isitt: Sveriges första riksarkitekt är en doldis från Göteborg

Mark Isitt hoppas att Helena Bjarnegård har stridsviljan som krävs.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Sverige har slutligen fått sin första riksarkitekt och hon är från Göteborg och jag borde vara glad men är mest orolig. Och det har inget med Helena Bjarnegård att göra, jag vet knappt vem hon är. Gör du?

2009 besökte jag ett torg hon ritat, Eriksbo uppe i Hjällbo. Lösningen var imponerande, enkel och överblickbar, cirklar i olika storlekar rymde rabatter i grönt och sittgrupper i orange och vattenspegel i poolblått – en festlig kontrast till den fyrkantiga förortsmonotonin runtomkring. Såvitt jag vet är det det enda verk av henne jag har sett.

LÄS MER: Arkitekterna måste prata öppet om skönhet

Hon har varit Göteborgs stadsträdgårdsmästare i nio år. En ansenlig tid. Och söker du på hennes namn på GP:s hemsida dyker hon upp i samband med planeringen av Flatåsparken i Frölunda, renoveringen av Bältesspännarparken, en lekplatsöversyn, en ny belysningspolicy, trädfällningarna på Linnégatan och Vasagatan… Den där typen av projekt som landskapsarkitekter är vana att gripa sig an. För Bjarnegård är inte byggnadsarkitekt till utbildningen, hon ritar inga hus eller stadsplaner. Enligt park- och naturförvaltningens hemsida hanterar hon främst ”parker, planteringar och andra mötesplatser”.

Totalt förekommer hon i 31 GP-artiklar. Att jämföra med Björn Siesjö, stadsarkitekten, som nämns i närmare 350 (trots att han suttit tre år kortare än Bjarnegård). Siesjö som också erbjöds riksarkitektjobbet men tackade nej, tyckte lönen på 75 000 kronor i månaden var för låg.

”Lönen ger en signal om att man inte satsar helhjärtat på det här”, konstaterade han i Arkitekten, Sveriges arkitekters branschorganisations tidskrift.

Det är en bild som tillsättandet av Bjarnegård bekräftar. Att avgöra hennes lämplighet genom att räkna träffar i ett artikelregister är naturligtvis absurt, men som mått på stridsvilja duger det gott. Och är det något riksarkitekten kommer att behöva när hon tillträder sin tjänst den första januari, så är det just det, mod att stå upp för arkitekturen och allt det positiva den kan bidra med. För idag är yrket under attack på alla flanker. Det är inte bara ”de fyra stora” (Skanska, NCC, Peab och JM) som måste förvissas om att alla deras billiga bostadsområden med tiden kommer att stå samhället dyrt. Det är landsortskommunerna som i en vilja att exploatera, att öka sitt skatteunderlag, kör över sina stadsarkitekter (om de ens har någon). Det är statliga fastighetsbolag som Akademiska hus och Jernhusen som planerar miljardinvesteringar i storstädernas mest bevarandevärdiga delar. Det är Arkitekturupproret och andra högljudda Internetkritiker som måste övertygas om att modern arkitektur visst kan vara vacker. Och, inte minst, det är politikerna själva, Bjarnegårds egna uppdragsgivare, som måste stoppas från att sjanghaja hela ämnet och hela henne och reducera arkitekturen till frusen ideologi.

LÄS MER: Så ska förorten lyftas!

Allt detta förväntas Helena Bjarnegård från Göteborg ta strid för.En relativt okänd landskapsarkitekt.Det är klart jag är orolig.