Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Sverige på andra sidan mediebruset

Författaren Henrik Bromander tecknar porträtt på utkantspersoner i Hatets triangel. Magnus Haglund läser en träffsäker skildring av vår tids tomhetstillstånd.

LITTERATUR

Henrik Bromander

Hatets triangel

Lystring, 2017

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

HATETS TRIANGEL. Linjerna dras mellan Göteborg, Malmö och Småland i Henrik Bromanders porträttbok över utkanternas befolkning.. Bild: Björn Lindgren

Den Malmöbaserade Henrik Bromander är uppmärksammad både som serietecknare och romanförfattare, senast den hyllade romanen Bara en kram som gavs ut i höstas. Men förra året kom också Hatets triangel, där Bromander prövar en annan blandform. Ett 20-tal korta texter porträtterar olika utkantspersoner, alla illustrerade med varsin bild, skapade av tecknarna Hanna Petersson och Ekta (Daniel Götesson) och fotografen Mario Prhat. Det är inte serieroman, inte novellkonst. Utan något som befinner sig mittemellan allting annat.

Effekten när de olika fragmenten ställs bredvid varandra är en förnyad och egensinnig realism, full av hål och tvetydigheter. Det påminner en smula om Daniil Charms absurda korttexter från 1930-talets Sovjet, men det som skildras är vår tids tomhetstillstånd. Sverige på andra sidan mediebruset. Tystnaden bland höghusen och i villakvarteren. Det latenta våldet, närheten till drogerna, föraktet för det främmande.

Hatets triangel består av tre geografiska territorier, Göteborg, Småland och Stockholm. Det dras linjer mellan de olika platserna och positionerna, och poängen med den fräna och korthuggna berättartonen är de landskap som växer fram. Den samlade bilden är tydlig och motsägelsefull, verkligen på en gång avklippt och vingklippt. Man ser människorna framför sig, hör deras speciella sätt att uttrycka sig, känslan av att vara intryckt i hörn, utan flyktmöjligheter.

Ändå finns det en lätthet och en humor. Texterna försöker inte förklara någonting, lägger bara fram sitt material, gör detaljerna skarpa och tydliga. Det är raffinerat skrivet, med en speciell känsla för det ofärdiga, det som bara går att säga till hälften. I det reducerade ordflödet finns laddningarna bevarade som en sorts utdragna och dovt vibrerande orgeltoner.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.