Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Svart humor och ömsinthet

Bodil Malmsten knackar sönder idyllen Sverige med bitsk, svart men också ömsint humor.
I Martin Scorseses film om Bob Dylan säger Bob Dylan apropå konserter då han blivit utbuad, att det är inte bra heller om det alltid är så trevligt.
Jag vet inte om Bodil Malmsten skulle instämma. Antagligen tycker hon liksom de flesta om en viss trevnad och trivsel. Bland annat har hon gett intrycket att det är mycket trevligare i Finistère i Bretagne än i Stockholm och att hon därför har bosatt sig där. Som en övergång till den nya tillvaron kom Priset på vatten i Finistère, där fakta och fiktion löpte ihop på ett ovanligt förrädiskt sätt. Var den beskäftiga madame C verkligen författarens nya granne eller en påhittad, konstruerad röst?
Dock är det tack och lov inte alltid så "trevligt" i Bodil Malmstens böcker. I den senaste För att lämna röstmeddelande tryck stjärna får fem svenskar i olika åldrar och samhällsklasser tala fritt ur hjärtat. De är förbannade och besvikna på systemet eller kämpar på för att räta upp livet lite grann åtminstone. Om det finns några bilder kvar av Sverige som kunde vara hämtade från broderade bonader, så knackar Malmsten sönder dessa idyller. Och det sker med en bitsk, svart humor som också innehåller ömsinthet. Det är stor skillnad på vrede och elakhet. Om den självbiografiska Mitt första liv gudarna dör inte skrev GP:s recensent att Bodil Malmsten inte gullar med det förflutna, utan brottas med det och använder det som material för rasande uppgörelser. Det är en väldigt bra kommentar om en författare som hållit på att skriva i många år och ändå lyckats undvika att skriva tråkigt efterklokt och bli mainstream.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.