I dag tar kulturnämnden i Göteborg upp frågan om de rivningshotade gårdshusen på Smedjegatan 5. Förslaget är att säga nej till rivning av 1700- och 1800-talsbebyggelsen och något annat vore sensationellt. De fyra husen som ligger på gården mellan Norra Hamngatan och Smedjegatan uppfördes 1732 respektive 1847/1862 och idag finns bara ett dussin hus från den tiden kvar i innerstaden. "Byggnaderna utgör en mycket värdefull del av både riksintresset för kulturmiljövård och Göteborgs stads bevarandeprogram. De bör bevaras och hanteras med största varsamhet", skriver Stadsmuseet i sitt yttrande.
Men hur mycket betyder kulturnämndens beslut för byggnadsnämnden som i april ska ta ställning till rivningslovet? Det borde förstås väga tungt eftersom Stadsmuseet är enda remissinstans.
Problemet är gällande detaljplan som är från 1864 och enbart anger vad som är kvartersmark och vad som är gatumark. Enligt den har fastighetsägaren rätt att göra vad han vill innanför fastighetsgränsen. Kommunen kan förstås ändå stoppa en rivning av kulturhistoriska hänsyn, men det kan sluta i dyra skadestånd.
En svår fråga enligt handläggaren på byggnadsnämnden som ska väga samman lagens krav på att kulturhistoriskt värdefulla byggnader inte får rivas med kommunens skyldighet att godkänna planenliga förslag.
Enligt honom väger kulturnämndens svar tungt. Han tror också att kommunen har lite mer handlingsutrymme i och med att planen är så gammal.
På länsstyrelsen menar man dock att detta inte har någon betydelse, detaljplanen gäller. Och riksintressen FÅR skadas, dock inte "kraftfullt". Har det betydelse att detta är gårdshus som inte syns från gatan?
Förutom rivningen diskuteras också frågan om vilken verksamhet som ska finnas innanför porten på Smedjegatan. Fastighetsägaren vill bygga bostadsrätter, lukrativa byggprojekt i innerstaden förstås, och fler bostäder är en viktig fråga i Göteborg. Samtidigt värnar Stadsmuseet om det konst- och kulturkluster som genom årtionden utvecklats just på Smedjegatan 5 och blivit en viktig del av Göteborgs kulturliv. Det skapar dessutom rörelse och trygghet i annars kvällsöde kvarter. Men enligt handläggaren på byggnadsnämnden går det inte att ställa några krav på användningen av lokalerna så länge den nuvarande planen gäller.
Klart är att det är hög tid för Göteborg att se över varenda detaljplan innanför Vallgraven och i förekommande fall se till kommunen får rätt att både stoppa rivning av kulturhistoriskt viktiga miljöer och, om man så önskar, reglera vad som ska finnas på tomterna. De 1700-talsfastigheter som idag finns kvar i Göteborg är i huvudsak byggnader av officiell karaktär; Kronhuset, Residenset, Ostindiska huset. Gårdshuset på Smedjegatan byggdes som handelsgård och är därmed än mer unik.
Det vore skandalöst om 1700-talsbyggnaden rivs bara för att ingen i kommunen på 153 år tänkt på att göra en ny detaljplan.
Läs även: GP:s arkitekturskribent Ola Nylander skriver om den unika gårdsmiljön.
