Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

GP:s barn- och ungkritiker Stina Nylén.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Svårt för barnböckerna att tävla med Instagram

Stina Nylén om att jorden inte går under för att barn sysslar med sånt vuxna ogillar.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Det pågår just nu en debatt på olika kultursidor med anledning av inslaget i "Babel" (3/3) som handlade om barn- och ungdomslitteratur. Eller, frågan är om det egentligen gjorde det; inslaget har förkastats som illa förberett och illa genomfört av illa insatta personer, vilket i sig tyder på en nedlåtande hållning till ämnet. En av de kritiserade deltagarna, litteraturprofessorn Sven Anders Johansson, försvarar sig i Aftonbladet (11/3) och menar att det didaktiska, ständigt normkritiska drag han tycker sig finna i dagens utgivning medför att ”läsa böcker blir till sist lite som att gå till tandläkaren: något ens föräldrar vill att man gör”.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

LÄS MER: Recension: Böcker för barn och unga i februari

Men käre Sven Anders Johansson. Där är vi redan sedan länge. Fast detta att biblioteket på sina håll upplevs som tandläkarmottagningen och skolbibliotekarien som fluortanten kan vi nog inte skylla på att det finns bilderböcker med ordet hen i, eller att ungdomsböckerna kryllar av tillrättalagda förebilder. Visst finns det sådana. Men vet du vad som finns mer? Det snabba, digitala belöningssystemet. Tummarna upp, roliga klipp, Instagramflödet och dopaminflödet! Det är svårt för litteraturen att konkurrera med det. Men börjar man gnälla på skärmarna får man genast spö.

tänk bara på hur rädda vuxna var när ungdomar började hänga på dansbanor istället för att bara vara ute och leka som vanligt!

För ett antal år sedan var jag på en föreläsning på dåvarande Malmö högskola, nu universitet. Det var ett festligt formulerat föredrag med många raljerande vändningar som alla gick ut på hur korkat det är att se faror i nyheter för barn och unga – tänk bara på hur rädda vuxna var när ungdomar började hänga på dansbanor i stället för att bara vara ute och leka som vanligt! Och tänk sedan hur läskigt det var när de började åka omkring i raggarbilar, i stället för att vara ute och leka som vanligt! För att inte tala om när de blev mods, och punkare! Eller började titta på kassetter med videovåld, herregud! När de kunde varit ute och lekt istället!

Alltihop ledde fram till att det är meningslöst att oroa sig eftersom det ständigt dyker upp nyheter som bakåtsträvarna börjar gorma om.

Dessutom är det taskigt och rentav kontraproduktivt att ondgöra sig över det som unga intresserar sig för och vill göra, för jorden går inte under för att de sysslar med sådant vuxna ogillar. Det är en hållning som bland andra forskaren i pedagogiskt arbete Elza Dunkels, ofta anlitad när det gäller att få ett uttalande om barn och internet, representerar. Hon menar att vuxna inte bör kritisera och nedvärdera det som barn vill göra. Som till exempel när tvååringar tittar på youtube hur andra barn packar upp presenter, så kallad ”unboxing”. Alarmism är kass, helt enkelt.

LÄS MER: Internetforskaren: "Begreppet skärmtid är meningslöst"

Och ändå vrålar larmsirenerna högt hos många av oss, mig med. Fatta vad som händer med våra hjärnor! Vi som är över 25 är ändå körda, våra hjärnor är färdigutvecklade, men barnens då? Vad händer med deras fina små synapser under de ständiga dopaminkickarna?

Jag erkänner: jag vill att de läser i stället. Bryr mig inte om det är normkritiskt eller inte. Bryr mig inte om det är ett utvecklande språk. Jag vill bara att de läser.