Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/6

Caroline Hainer: Svårt för actionskådisar att gå i pension

Hollywood handlar om två saker – stora namn och pengar. Försök vara känd skådespelare och gå i pension då. GP:s Caroline Hainer skriver om varför actionskådisar tycks ha extra svårt att lämna scenen.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Förra veckan meddelade actionskådespelaren Bruce Willis att han pensionerar sig. Skälet är att han diagnosticerats med afasi, som gett honom svårigheter med tal och språk. Enligt en artikel i Los Angeles Times ska sjukdomen ha pågått en längre tid (30/3). Willis ska ha uppträtt förvirrat, har haft svårt att förstå sina repliker, sluddrat och behövt få orden upplästa i en öronsnäcka. Ändå har han gjort 22 filmer bara de två senaste åren.

Man undrar: varför är det så svårt för Hollywoodskådespelare att pensionera sig?

Just actionskådespelare tycks ha extra svårt att lämna scenen. Steven Seagal, Arnold Schwarzenegger och Sylvester Stallone gör fortfarande samma typ av actionroller som på 1980- och 1990-talet. Det kan tyckas som en paradox i en industri som är besatt av ungdomlighet och ung skönhet.

Men bilden av actionhjälten är att han är evig, han får aldrig dö. Det är knappt att han får åldras. Plastikoperationer och specialeffekter är bra knep att ta till men när det inte går att hejda rynkorna längre så får man göra åldern till själva hjälteegenskapen.

Bilden av actionhjälten är att han är evig, han får aldrig dö. Det är knappt att han får åldras.

Som i Stallones filmserie ”The Expendables”, om ett gäng legosoldater som nått pensionsåldern och därför borde vara högst olämpliga i krig och inom terrorismbekämpning men anlitas just därför att de är gamla. Om man överlevt så många beväpnade konflikter som de har så borde man vara bäst i världen på att hantera vapen och skurkar. Eller hur?

Pengar spelar också in. Liam Neeson Oscarsnominerades 1993 för ”Schindler’s List” men röner sedan 2008 framgångar med actionfilmserien ”Taken”. På en presskonferens 2013 förklarade han sitt karriärsskifte med orden: ”Jag är 61 år. Jag menar, kom igen. Det är ett skämt. Det är ’Hur mycket pengar sa du? Ok, jag kommer’.

”Die Hard” gjorde Bruce Willis till superstjärna nästan över en natt 1988. John McClane uppvisade actionhjältens alla kvalitéer: ensamvarg, coolhet och sarkasm. Willis själv besatt både karisma och charm. Men till skillnad från flera av sina actionkollegor, som Seagal och Schwarzenegger, kunde han faktiskt också skådespela. Tänk bara hur bra han är i ”Sjätte sinnet”, ”Pulp Fiction” och ”De 12 apornas armé”! (Föreställ dig sedan hur de filmerna hade blivit med Seagal eller Schwarzenegger i rollerna).

De är så usla att ökända Razzie Awards, som belönar årets sämsta skådespelarinsatser, i år instiftade en helt ny kategori: ”Sämsta rollprestation av Bruce Willis i en film 2021”.

Att hans 22 senaste actionfilmer har intetsägande titlar som ”A Day to Die”, Out of Death” och ”American Siege” är därför sorgligt. De har aldrig ens gått upp på biograferna utan i stället direkt till strömningstjänster och kabelkanalernas utfyllnadstider.

Inte konstigt. Snittbetyget på dessa själlösa dussinproduktioner är 3 av 10 på filmsajten IMDB. De är så usla att ökända Razzie Awards, som belönar årets sämsta skådespelarinsatser, i år instiftade en helt ny kategori: ”Sämsta rollprestation av Bruce Willis i en film 2021”. En hel kategori bara till Willis, alltså.

Men nyheten om skådespelarens afasi sätter dessa skräpfilmer i ny, sorgligare kontext. Willis är bara med i ett fåtal scener, inga actionscener över huvud taget. Däremot används hans namn stort i marknadsföringen. Hans personliga assistenter ska ha släpat runt på en stundtals förvirrad Willis som en nickedocka mellan filmstudios och dragit in sexsiffriga belopp för detta.

Så svaret på frågan om varför skådespelare har så svårt att pensionera sig tycks i första hand handla om pengar. De gamla actionhjältarna får inte betalt i småpotatis och visst är det trevligt att fortsätta få förfrågningar. Men i andra hand beror det på filmindustrins cyniska människosyn. För Hollywood lever på filmstjärnenamn. De smäller högre än filmerna i sig när det gäller att locka publik, vilket Willis är ett sorgligt tydligt exempel på.

För även om Willis får hyggligt betalt för sina minimala insatser är det utnyttjandet av hans namn (och värdighet) som inbringar de mesta pengarna – åt produktionen.

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER: Bimbon är tillbaka – och hon är

LÄS MER: ”And just like that...” har en mörk framtid

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.