I populärkulturen finns det inte många porträtt av den polyamorösa älskaren, alltså den person som i samtycke med sina partners har flera kärleksrelationer på samma gång. De avbilder som finns är ofta varken balanserade eller resonerande. Tänk Penelope Cruz galna karaktär i Vicky Cristina Barcelona eller egoistisk kille i valfri collegefilm som säger att han inte vill binda sig, men gärna ha sex ändå.
LÄS MER:Everything is love - men till vilket pris?
Den etiska slampan ändrar på den här föreställningen. Boken gavs första gången ut i slutet av nittiotalet, och nu första gången på svenska. Det är en guide i polyamorösa relationer och ett sätt att göra ordet ”slampa” till något att vara stolt över. Att boken mötte världen 1997 märks, och inte bara på titeln. Anslaget är käckt, som mycket populärkulturell feminism var runt den tiden. Att göra stor poäng av ordet slampa känns vintage och är en del av samma sorts girl power-estetik som gjorde att vi köpte t-shirts det stod ”Bitch” på och fnissade när de kvinnliga programledaren för Silikon ställde fräcka sexfrågor till de manliga gästerna. Men bokens författare, Dossie Easton, familjeterapeut, och Janet Hardy, sexolog, har titeln till trots mer att komma med än ”tjejer som har sex är slampor, killar är kungar”. Båda har lång personlig erfarenhet av att leva polyamoröst. Det vill säga: Med flera kärlekspartners på samma gång. De har varit samarbetspartners och varandras älskare i över 20 år, och de är övertygade om att vem som helst har möjlighet leva i överflöd av intimitet och sex bara man vågar utmana normerna.
Vad är då en etisk slampa? Någon som utan skam vågar uttrycka sin sexualitet fullt ut, och som anser att sex är en njutning som bör tas på största på allvar. Men etiken är en lika stor del som den sexuella aktiviteten, för att en slampa inte skulle ha någon etik är en missuppfattning.
Boken befinner sig i ett gränsland mellan självhjälpsbok och manifest. Den etiska slampan inleds med en programförklaring, fortsätter med att förklara slampighet i praktiken, ägnar en del åt svartsjuka och avslutar med att undersöka hur polyamorösa ska agera när de blir förälskade. På över 300 sidor hinner man avhandla en hel del, alltifrån vett och etikett i gruppsex till hur vi ska lära oss förstå samtycke.
Men när boken ägnar ett kapitel åt att beskriva den givande relationen mellan sexarbetare och torsk har jag, som tycker att sexköp är en av patriarkatets allra mörkaste sidor, svårt att förstå hur det utbytet skulle vara kärleksfullt.
Inledningsvis önskar jag att jag läst den på engelska. Det är något i språket som gör att vissa saker känns skämmiga, som om bokens röst tillhör den sexpositiva syokonsulenten från din högstadietid. Å andra sidan, hen hade ju bara ditt bästa i åtanke! Kanske är det inte språket det är fel på, bara med vilken öppenhet det sägs. Det sexuella språkets utmaning är boken väl medveten om, och menar att språkförbistring är reellt hinder för njutning.
LÄS MER:En motsträvig kärlekshistoria som började med Viveca Lärn
Trots att författarna säger att monogami också kan vara ett val krävs det inte mycket för att läsa mellan raderna: Monogami är djup depression och rädsla som hindrar oss från att leva kärleksfulla och uppfyllda liv. Rädslan för att bli övergivna, inte räcka till och inte leva som samhället vill kontrollerar våra relationer. Men vi måste våga bredda synen på intimitet och närhet, vår förmåga att älska är större än vad vi tror. Jag blir upplyft av budskapet. Men när boken ägnar ett kapitel åt att beskriva den givande relationen mellan sexarbetare och torsk har jag, som tycker att sexköp är en av patriarkatets allra mörkaste sidor, svårt att förstå hur det utbytet skulle vara kärleksfullt. Liknande känslor av tvivel uppstår när boken glättigt menar att vi kan älska hur många som helst: En mamma med nio barn gör ju det. Kanske har ingen av författarna egna syskon.
Det polyamorösa manifestet tangerar ibland något slags superindividualism, där världen bara är din att välja och där alla har liknade förmåga att möta människor. Är någon rädd, eller svartsjuk, får det stå för dem. Behöver någon köpa sex för att få sina begär tillfredsställda ska den göra det och blir någon ledsen ska du lyssna, utan att göra någonting åt det. Alla människor förväntas komma in med lika mycket makt i alla möten, med lika stor känsla av agens och rättfärdighet. Relationerna verkar förutsätta ett slags grundläggande privilegium bestående av trygghet och självklarhet. Såklart har självhjälpsboken ett svar på detta också: Du kan tillskansa dig allt detta! Formen för den här sortens böcker kan ibland kännas våldsamma i sin självklarhet, en uppmuntrande KBT-coach som bara vill att du försöker lite till.
Trots detta är Den etiska slampan inte bara för dig som önskar leva polyamoröst, utan för alla som vill se över sina nära relationer. Visst, det är enkelt att skratta bort peppiga råd och kärleksfulla mantran. Men jag tror man har mycket att lära av människor som vågar älska på sitt eget sätt. Allting låter verkligen utopiskt, men jag som knappt orkar ringa alla mina vänner väntar lite innan jag byter livsstil.
