Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Stor lyckas bäst i Så mycket bättre

När Albin satsar på reggae är det Stor som imponerar mest, skriver GP:s Jan Andersson.

Eric Gadd - Flowers of the fall (Höstens sista blomma)

Betyg: fyra fyrar
Föga överraskande tar Eric Gadd i sina Pinochet-glasögon den här stabila men småtrista pianoballaden och stöper om till en klassisk deep soul-ballad med breaks och uppbyggnader och med Gadds typiska falsett svävande högt över alltihop. Snyggt och stilfullt, eller för att citera Perrelli själv när hon helt korrekt sammanfattar låten som "elegant". Ett av Eric Gadds bästa nummer i programserien.

Louise Hoffsten - Addicted

Betyg: två fyrar
Louise väljer en rätt bortglömd Perrellilåt, den närmast Las Vegas-svulstiga Addicted från Heroplattan, och gör den i en betydligt ilsknare version. Inte så att det fräser direkt, men visst är gitarren taggig och där vilar ett mörker över musiken som inte finns i Perrellis original. Tyvärr låter det rätt trist och Louise Hoffsten svajar för en gångs skull lite med rösten.

Albin Lee Meldau - Take me to your heaven

Betyg: tre fyrar
Albin Lee Meldau har den säregna förmågan att kunna sätta personlig färg på allt han sjunger, och dessutom självförtroendet att ta låtarna i helt oförutsägbara riktningar. Alltså gör han utan vidare om Perrellis Eurovisionvinnare från Jerusalem 1999 till en reggaelåt. Baktakten sitter som en smäck och visst finns känslan där, men det lyfter inte riktigt och Albin trycker aldrig ifrån med rösten på det där sättet som vi vant oss vid.

Christer Sjögren - Don't cry for me Argentina

Betyg: två fyrar
Efter att ha hissat fulfingret och kört i diket till både höger och vänster lyckas Christer Sjögren äntligen leverera ett hyggligt nummer. Don't cry for me Argentina är kanske ingen låt som i första hand förknippas med Charlotte Perrelli, men sedan premiärhösten 2010 har hon gjort över 200 föreställningar som Eva Perón i Andrew Lloyd Webbers musikal Evita. Bäst funkar det när Sjögren går ned i källaren och plockar fram sin allra mullrigaste basröst. Däremellan rör det sig knappt alls.

Linnea Henriksson - Hero

Betyg: tre fyrar
Om Så mycket bättre bara handlade om att gå all in på låtarna man tolkar så gör Linnea Henriksson allt rätt här. Kläderna, frisyren, smyckena, fläkten ... allt finns på plats. Till och med Perrellis körsångerska Dea Norberg är med för att lyfta låten. Dessutom är tonen sänkt något, diskovibbarna roliga och det elektroniska breaket är skönt. Det är verkligen bara att applådera ambitionen. Men det är tydligt att Linnea Henrikssons röst inte riktigt kan bära en så svårsjungen låt som Hero och slutintrycket blir ... tja, hellre än riktigt bra.

Stor - Mitt liv

Betyg: fyra fyrar
Tillsammans med Carola är Charlotte Perrelli vår största schlagerdiva. Hon är rutinerad, extremt professionell och en av landets bästa sångerskor. Men någon singer/songwriter är hon inte. Vilket blev plågsamt tydligt när hon förra året kraschade med sitt stillsamma Melodifestivalbidrag Mitt liv. En rätt hopplös låt och därmed en rejäl utmaning för rapparen Stor, som han såklart tar sig an med gott humör, friskt flow och en ny bekantskap i sköne sångaren Joel. Tillsammans lyfter de låten och efter ett kortare spanskspråkigt parti blir det rena karnevalsstämningen på Grå gåsen. Kvällens bästa stund!

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.