Mark Isitt
Mark Isitt Bild: Jonas Lindstedt

Staten dikterar villkoren för Göteborgs vägar

Mark Isitt fasar över Göteborgs motorvägstyngda vägnät som han tycker är mindre anpassat för göteborgarna än för en nationell autobahnframkomlighet. Skulden, tycker han, ligger på staten och svaga kommuntjänstemän.

ANNONS
|

Sönerna är på väg ned med tåget från Stockholm, deras farfar och jag ska hämta med bilen. Vi kör vilse på väg in till Centralen, förirrar oss in i en skog av armeringsjärn och betongfundament. Först borta vid Järntorget lyckas vi vända.

Marieholmstunneln, överdäckningen av E45:an, nya Hisingsbron – varför ges den här typen av infrastrukturprojekt alltid förtur när Göteborg ska utvecklas? Det frågade sig även byggnadsnämndens miljöpartistiska ordförande Emmali Jansson härom månaden, hon deltog i en paneldebatt på Business Arena, men inte ens hon visste svar, inte ens hon kunde förklara varför den finmaskiga och täta staden som hon och de flesta andra politiker säger sig förespråka gång på gång får stå tillbaka för storskalig asfaltsstruktur à la 60-tal.

ANNONS

LÄS MER:Är det inte dags för revolution i Göteborg?

Helt säkert spelar traditionens makt in: Göteborg är en motown, stadens utveckling har varit synonym med Volvos under snart 100 år. Men också simpel dumsnålhet, alla dessa elefantiasisprojekt är hel- eller delfinansierade av staten, det är Trafikverket som dikterar villkoren, vägar som borde vara del av Göteborgs lokala stadsliv dimensioneras och gestaltas för nationell autobahnframkomlighet.

Lägg därtill tjänstemännens integritet. Eller brist på integritet. För ett par veckor sedan arrangerade Karolina Keyzer, Stockholms tidigare stadsarkitekt, och jag ett publikt samtal där arkitekten Gert Wingårdh och förra riksrevisorn Inga-Britt Ahlenius möttes för att vrida och vända på begreppet, resonera om ”civilkurage”, ”oberoende”, ”etik” och ”moral”. Det tog inte många meningar förrän duon slog fast att svenska kommuner styrs av rädsla snarare än mod.

Wingårdh:

”Det finns bara en sak som driver människor i den offentliga förvaltningen idag och det är att inte göra fel. Ingen är längre angelägen om att göra rätt. Och då blir det omöjligt att komma framåt.”

Ahlenius liknade det kommunala styret vid ”rena vilda västern”:

”Staten är reglerad uppifrån, där är det någorlunda ordning och reda. Men i kommunerna seglar allting, där gör politikerna precis som de vill. Det var därför Göteborg kunde stå utan stadsarkitekt i nästan 20 år.”

ANNONS

För så ville kommunstyrelsen ha det, menade hon, Göran Johansson önskade fogliga tjänstemän som sprang politikens ärenden, som inte hävdade sitt kunskapsövertag.

LÄS MER:Tjänstemannapladdret om arkitektur hjälper inte Göteborg

Jag undrar, hur modig är nuvarande stadsarkitekt Björn Siesjö? Hur står det till med hans integritet? Han som liknat sig själv vid ”En sådan där docka med rund botten som man kan putta hur mycket som helst på men som alltid reser sig igen.”

Det är en relevant fråga att ställa medan pappa rattar Hyundaien tillbaka mot Centralen, smyger bilen förbi Los Angeles-kulvertar och ormgropar med trafikleder. Inte var det väl detta Siesjö såg framför sig när han tog jobbet 2012?

Kanske har hans protester drunknat i trafikbullret?

ANNONS