Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

"Till sist får Söder ur sig det centrala, det resten av oss ser: att han anser att det skulle vara ”respektlöst” om detta att vara svensk nedvärderades till en bit papper", skriver Hynek Pallas. Bild: Bild: Alexander Mahmoud, TT

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

"Stanken går genom väggen"

Hynek Pallas tycker att Björn Söders kulturessentialism liknar biologisk rasism. Genom exempel från Slovakiens historia visar han hur det sättet att förstå nationalstatens roll fått fruktansvärda följer.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

P1 går att vakna till, också i Slovakien. Jag hör Sverigedemokraten Björn Söder debattera, mot bakgrund av sin kommentar om att judar och samer inte är svenskar, med Willy Silberstein, tidigare ordförande i Svenska kommittén mot antisemitism. Det väcker svarta känslor att höra Sverigedemokraternas toppnamn, som inte tycks förstå problemet, som inte tycks höra det ramaskri som många av oss ger uttryck för när det parti han företräder återigen yppar en människosyn som gör oss alla mindre fria.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Till sist får Söder ur sig det centrala, det resten av oss ser: att han anser att det skulle vara ”respektlöst” om detta att vara svensk nedvärderades till en bit papper. Han menar medborgarskapet. Det är en kulturessentialism som är så nära biologisk rasism att stanken går genom väggen.

Medborgarskap är och ska vara ett skydd och en garant för liberal individualism, motsatsen till grupptänkandet. Under det kan du få vara vem du vill. Och svensk. En minoritet kan ha särställning. I passet står det ändå svensk. Språken, de tungomål folk haft här över tid, är också en del av det svenska och att vara svensk. Vi är många som lever med bindestrecken Söder älskar att hata. Som ignorerar de nationella ramar hans parti klamrar sig fast vid.

Jag tror att svenskar inte riktigt förstår vad som hotar om den Sverigedemokratiska synen på människan får djupare fäste, såsom den fått i det Slovakien jag skriver från.

Björn Söders åsikt är i lurarna när jag traskar genom landets andra stad Košice. Min mormors första jobb som lärare var att drilla barnen här i tyska och tjeckiska. Det var 1920-tal, staden var slovakisk, ungersk och judisk med vissa romska bosättningar runtom. Man undrar lite hur mormor, den tjeckiska läraren från huvudstaden, togs emot. För motsättningarna puttrade redan när landet Tjeckoslovakien föddes 1918. Folk hade sin ”nation” utskriven på id-kortet.

Men så var det också en multinationell konstruktion – för att använda begreppet nation så som Söder gör. En mycket artificiell sådan som tjeckerna helst ville ha för sig själva. Liksom tyskarna ville ha sin del. 18 år senare var det krig. Ett krig som föregicks och avslutades med hets mot ”nationer”. Det vill säga folk.

Slovakien blev en fascistisk lydstat under Hitler. Košice hamnade under Ungern. Judarnas öde blev detsamma. Idag finns 240 judar kvar i staden. De var 11 000 före kriget

Tre miljoner tyskar rensades ut efter andra världskriget och portades från de tjeckiska delarna. Ungrarna fick på det hela vara kvar – Košice är än idag en stor ungersk stad. Det är även en av de största romska städerna i trakten, men de är helt segregerade och lever i några av Centraleuropas absolut värsta getton.

Synen på de olika minoriteterna – nationerna – är fortsatt stark. Särskilt de ständigt isolerade och utsatta romerna som inte får definieras som ”tjecker” eller ”slovaker”. Endast en rom under hela mitt arbete med boken Oanpassbara medborgare sa: jag är tjeck och rom. Den personen underströk noga detta faktum, väl medveten om det unika i vad han sa – och han är son till landets första universitetsutbildade rom och far till en museichef. Det närmaste elit den romska gruppen kommer här.

Jag vill inte ha det så i Europa och jag vill inte ha det så i Sverige. Jag vill inte ha en unken föreställning om nation på – låt oss säga sanningen – etnisk grund. Jag tror inte du vill det heller. Den människosynen gör oss mindre fria.