Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Coronapandemin gör det svårt att uppträda inför publik. Bild: Martin Erlandsson

Marcus Berggren: Ståuppkomiker behöver skratt – inte pengar

Efter en vår utan publik har Marcus Berggren insett att publikens skratt är till för honom, inte dem. ”Det är knark”.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

LÄS MER: Förstatliga cannabisen innan den förstör kulturen helt

På grund av rådande omständigheter kan ståuppkomiker inte uppträda. Absolut, vi kan samla 50 fyllon i ett rum och sprida ut dem så att de måste ropa vad de tycker om sina exfruar till varandra över borden, och vi kan krascha ett Zoom-möte med några oneliners som laggar. Men det är som att ge en skakande pundare en näve smält After Eight och en av Mark Levengoods citatböcker med tokiga saker som barn har sagt.

Så ingen stand-up värd namnet sker.

Den enda direkta effekten för samhället är att man kan få äta en nachostallrik i fred på Harrys i Västerås en torsdagkväll utan att någon som heter Kevin står och gapar om sina sexuella tillkortakommanden genom en sprängd högtalartopp.

För er civila har livet alltså förbättrats på sistone.

Men för oss som lever våra liv i en obesiktigad Mazda från året muren föll (den kinesiska), på väg mellan fejkmurriga sportbarer, för att läsa upp ett noga inrepat manus för folk som ledsnat på ”Allsång på Skansen”, är detta ett helvete.

Folk (våra föräldrar) är oroliga för vår ekonomi som ju är beroende av att samla minst 50 killar i keps som hellre lyssnar på en annan kille i keps än musik när de dricker öl. Men nu ska ni som tror att kapitalismen är allrådande världsreligion få höra en grej. Det handlar inte om pengar! Tror ni att vi hade blivit komiker om vi ville ha pengar? Nej. Vi går runt på stor stark och självhat.

Ser ni en komiker som tigger: ge inte pengar.

Det enda vi behöver är skratt. Och det är faktiskt inte så bara. För vi behöver mycket skratt. Ej att blandas ihop med “att skratta” – det finns det inga bra komiker som gör. Du ska skratta. Mycket. Åt oss.

Dopaminet som frigörs av att ett helt rum med främlingar råkar tycka att exakt samma sak som du är skitrolig – det är knark.

Vi som förödmjukar oss själva och kastar vår egen familj och vänner under den skenande skolbussen utan att blinka är knarkare. Inte ”knarkare” som i ”dra runt kring centralstation kvällstid i en funktionärsjacka från Gothia Cup -89 och skrika på folk som inte finns i väntan på en fix” – men vi knarkar skratt. Vi måste ha skiten. Varje dag i så höga doser att de hade kunnat döda hela Ukrainas damlandslag i taekwondo.

Det behövs något slags skrattsubutex snarast. Annars börjar vi med hemsökande verksamhet. Tycker du Jehovas är jobbiga? Då har du inte sett min soloshow framföras i ditt trapphus i Kallebäck klockan halv åtta på morgonen.

Det finns en app nu som heter Memmo där olika utanför alfabetet-kändisar (A,B,C...) tar betalt för att hälsa till olika tanter som fyller jämnt. Jag säger: bygg om appen! Vänd på den! Ett Memmo där komiker betalar folk för att skratta så att halsmandlarna skakar.

Ser ni en komiker som tigger: ge inte pengar. Hen kommer bara starta en podcast ”som utmanar pk-samhället”. Bjud på ett garv. Visa tänderna. Vår enda glädje i livet är att få en glimt av din sån där äckliga sak som dinglar längst in i gommen. Ett gott skratt förlänger livet, för den som frammanade det. För dig blev det kortare. Ett helt skratt kortare.

Läs mer av Marcus Berggren

LÄS MER: Järntorget är visst Europas coolaste plats

LÄS MER: Pandemin slår hårt mot min vita manlighet

LÄS MER: Vem vill att nästa pandemi tonsätts av Samir och Viktor?

Missa inget från GP Kultur!

Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.