Den avkönade personen som ger ifrån sig ett ångestskrik på en bro i solnedgången är ett av de mest avbildade konstverken och dessutom det dyraste verk som sålts på auktion. "Skriet" målades under 1890-talet men skapar minst lika mycket identifikation i dag. Och det är just Munchs förmåga att uttrycka det som finns "under ytan" som gör att besökarna fortfarande flockas kring hans verk tror Iris Müller-Westermann som är konsthistoriker och Munchexpert.
Munch var inte bara banbrytande med sina skildringar av relationer, stora livsfrågor och det inre känslolivet utan även en föregångare för expressionismen som konstform. På ett radikalt sätt använde han sig av starka färger och former för att uttrycka känslor. Norrmannens soloutställning i Berlin 1892 blev en skandal och stängdes efter bara en vecka. Munch kritiserades hårt innan han fick sitt stora genombrott i början av 1900-talet.
Munch hade en delvis tuff tillvaro. Både hans mor och syster dog i sviterna av tuberkulos och 1905 lade han in sig på en klinik i Tyskland för att få hjälp med sina nerv- och alkoholproblem. Flera av hans verk vittnar om detta men också om ensamhet, ångest, komplicerade relationer och död. I sin konst blottade han sig själv och sina känslor i ett försök att förstå.
Munch målade mängder av självporträtt men få av dem har visats offentligt. Han avbildade även andra, däribland August Strindberg, och det var hans porträtt och inte de stora livsfrågorna som gjorde honom känd. Flera rika personer ville gärna avbildas av honom.
På Thielska galleriet i Stockholm finns den största Munch-samlingen utanför Norge och i och med 150-årsjubileet gör museet sin största satsning någonsin i form av utställningen "Munch! - Nietzsche, Thiel och Nordens störste konstnär".
Ernest Thiel var Munchs mecenat och köpte flera verk och ett stort antal grafiska blad av konstnären. Bland annat beställde han ett stort porträtt av filosofen Nietzsche.
Att Thiel intresserade sig så för Munchs verk och köpte flera av dem betydde mycket för Munch. När Thielska nu storsatsar på Munch hoppas de på att ett lyft för galleriet som satsar hårt på att investera sig ur en period av låg aktivitet.
150-årsjubileet av Edvard Munchs födelse firas med ett 50-tal evenemang i Norge och ett par evenemang i Sverige.
"Munch 150" är den största utställningen och visas av Nasjonalgalleriet och Munch-museet i Oslo 2 juni till 13 oktober. Utställningen är en kronologisk presentation av hans verk. Nasjonalgalleriet visar hans tidiga verk, fram till 1903, och Munchmuseet hans senare alster. Sammanlagt visas 250 verk.
I Sverige står Thielska galleriet för den största Munch-utställningen. "Munch! - Nietzsche, Thiel och Nordens störste konstnär" visas 9 februari till 12 maj och består av ett 20-tal oljemålningar samt ett 90-tal grafiska blad. 12 av dessa målningar och samtliga grafiska blad hör till Thielskas Munchsamling, resterande verk är inlånade från Munch-museet, Nasjonalmuseet, Moderna Museet, Prins Eugens Waldermarsudde och privata samlare.
Moderna museet i Malmö anordnar i sommar en utställning där den samtida isländska konstnären Ragnar Kjartansson möter Edvard Munch. "Scandinavian pain" visas 3 maj till 25 augusti.
1863 föds Edvard Munch i norska Løten.
1868 dör hans mor i tuberkulos och hans syster tar över hushållet. Även hon dör i samma sjukdom 1877.
1881 börjar han studera teckning i Kristiania (Oslo).
1886 ställs fyra av hans målningar ut på höstutställningen i Kristiania.
1890 drabbas han av reumatisk feber och läggs in på sjukhus.
1892 målar han "Förtvivlan" som sedan utvecklas till "Skriet".
1902 ställer han ut serien "Livsfrisen" i Berlin och träffar mecenaten Max Linde.
1905 tar Munch in på klinik i Tyskland för nerv- och alkoholproblem.
1908 reser han till Köpenhamn och drabbas av nytt nervsammanbrott.
1912 får Munch sitt internationella genombrott på Sonderbund-utställningen i Köln.
1913 håller han sin första utställning i Stockholm.
1918 drabbas han av spanska sjukan.
1940 ockuperas Norge av nazister som Munch vägrar ha kontakt med. Han målar sina sista självporträtt.
1944 dör Munch i sitt hus på Ekely. Hans kvarvarande verk testamenteras till Oslo stad.
