Speldebatt som bottnar i teknikförakt

"Som om det var första gången de rörde sig utomhus"

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Pokémon Go är ett spel du aldrig spelat, men som vi snart inte kommer orka läsa mer om. På extremt kort tid har det i USA och delar av Oceanien blivit större än dejtingappen Tinder och beräknas snart vara mer använt än Twitter. Det bästa? Att barnen är ute i friska luften! Det sämsta? Att barnen är ute i hemska verkligheten!

Spelet, som inte går att ladda ner i Sverige än, hämtas till mobiltelefonen och bygger på att du genom skärmen kan se små färgglada Pokémon-djur sitta i ditt vardagsrum, lekplats eller busshållplats. “Förstärkt verklighet”, kallas det och bygger på att världen blir din spelplattform. Du fångar in djuren, samlar och tränar dem på särskilda gym. Jag antar att det går att se det som ett 2010-talets Tamagotchi, med skillnaden att du nu ska röra på dig.

ANNONS

Redan berättar flera i min omgivning hur de begett sig ut på jakt efter virtuella “Pokémon-gym”. Plötsligt hittar de ett i en korsning i Göteborg och märker snart hur andra sluter upp och står i klungor med sina mobiltelefoner och fipplar. Blickar utbyts, genans och uppspelthet. Verklighet, fiktion och motion i ett och samma spel.

På kort tid har det skapat en subkulturell folkrörelse. Trots att spelet alltså inte är officiellt lanserat i Europa (det ska bara vara dagar kvar) har många redan lyckats runda systemet och ladda ner spelet. Jag hittar flera Facebook-event där föräldrar går kilometerlånga promenader med sina barn för att hitta nya Pokémons.

Vackert så klart. Och äntligen borde väl debatten kring dataspelande barn ta en ny vändning? Här är ju ett motgift! Ett spel där föräldrar kan göra något aktivt med sina barn! Men nej, tv-spelsdebatten har egentligen aldrig handlat om förslavande spel, utan bottnat i teknikförakt och ett ängsligt förhållande till utveckling. Om någon varit osäker på det kan den här veckans tidningsrubriker för evigt släcka sådana tvivel. Det har varit närmast komiskt. Dessa nya, hundratusentals spelare, rapporteras om som zombies. Som om det vore första gången denna grupp människor rörde sig utomhus och vilka samhällseffekter detta nu får.

ANNONS

En spelare rapporterades leta efter Pokémondjur under en bro när hon snubblade över en död kropp. “Jag visste inte vad jag skulle göra först, men sen ringde jag polisen”, sa den 19-åriga spelaren i en intervju. En annan rapporterades ha fått träningsvärk i benen eftersom hon gått så långt. I Kalifornien har polisen börjat skicka ut varningar till allmänheten: “Spring inte in i träd”. Och givetvis har spelare redan (spelet har inte ens existerat i två veckor!) varnats för pedofiler, kidnappningar, och rånare.

Debatten är som en parodi på sig själv.

Jag antar att det bara är en tidsfråga innan någon skriver en viral debattartikel som romantiserar tiden då barn satt hemma i timmar och spelade Angry birds och Counter strike. Då var de i alla fall i hemmets trygga vrå, istället för att vara ute i den oberäkneliga verkligheten.

Det kommer alltid att vara bättre förr.

ANNONS