Sommar i P1: Stig Björkman

Inte ens en terrier med tandvärk kan bli uppjagad av Stig Björkman. Men just det är tjusningen med hans sommarprat, tycker Tobias Holmgren.

ANNONS
|

Regissören och författaren Stig Björkman presenterar på Sveriges Radios sajt sitt sommarprat med ett konstaterande: "Mitt program kommer med största sannolikhet inte att anmälas till Granskningsnämnden". Han har fullständigt rätt. Trots den höga halten hjälteporträtt av manliga genier, och trots inledningens oblyga hyllning av två vackra skådespelerskor, är Björkmans avsnitt ungefär lika provocerande som svagsötad müsli.

Skönt så. Visst är det viktigt med sanningssägande. Visst kan scoop vara värdefulla – om de stämmer. Men det är någonting med Stig Björkmans uddlösa, tålmodiga berättande om ett 78-årigt liv i filmens tjänst som gör mig glad över att jag lyssnar. Det passar formatet.

ANNONS

Äntligen halva huvudrollen

Anekdoterna är många och de är rara. Barndomens beundrarbrev efter mall till Hollywood-aktriser; 23-årige Stigs möte med en överraskande mänsklig Orson Welles; träningspassen med Arnold Schwarzenegger (!).

Björkman, som tecknat andras liv i sina boklånga intervjuer med Woody Allen och Joyce Carol Oates, samt med prisade filmen Jag är Ingrid, står äntligen härsjälv i relief (till hälften i alla fall). Och hans är en fin bekantskap att göra.

Måndagens sommarvärd: Malin Cederbladh, skådespelare

ANNONS