Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Jill Johnson. Bild: Micke Grönberg/Sveriges Radio

Sommar i P1: Jill Johnson

Sist ut i årets Sommar i P1 är den folkkära Jill Johnson, som förvandlar sitt sommarprogram till en konsert och pratet till ett utdraget mellansnack.

Det är i ett något otacksamt läge som den folkkära artisten och programledaren får kliva in. I Melodifestivalen kan det möjligen vara bra att få ett sent startnummer, men i en Sommar i P1-omgång, som känts mer långrandig än på länge, är det motsatsen.

För antalet uppväxtskildringar har i år börjat klumpa ihop sig som en bunke kletigt äppelmos och det blir inte bättre av att Jill Johnson hivar på med sina egna äpplen.

Vem?

Jill Johnson, 46 år, är artist, låtskrivare och programledare. Hon föddes i Ängelholm och är bosatt i Borås och Ängelholm.

Det stora genombrottet kom 1998, då hon vann Melodifestivalen med låten "Kärleken är". För tillfället är hon bland annat aktuell med sommarturnén och EP:n "My Remedy".

Hon har vunnit kristallen som Årets kvinnliga programledare, Årets Program och Årets Reality för den hyllade tv-serien "Jills veranda" från countrymusikens centrum Nashville.

Därtill har hon vunnit en Grammis, spelat in 25 album, gjort en mängd Sverigeturnéer och egna stora krogshower.

Hennes sommarprat är uppdelat i två delar. Den ena är förstås den obligatoriska livsskildringen i kronologisk ordning, här berättad från mammas mage till nästa säsong av "Jills veranda".

Den andra är en fördjupning i tolv år av terapi och insikten i att hon nog gör för mycket, är allt för omhändertagande och har svårt för att säga nej.

Jill Johnson förklarar att hon har en tendens av att "insjukna i en styrka". Att hennes driv och goda vilja alltså är så stark att den blir ett problem. Genom åren har hon förvisso lärt sig om sitt eget och andras beteende. Men även om hon har kommit långt konstaterar hon att "man aldrig blir klar med sin personliga utveckling".

Antagligen känner många igen sig och förhoppningsvis inspireras rent av någon i en positiv riktning. Men precis som historien om uppväxten har man hört det förut, många gånger. Det gör det förstås inte mindre viktigt, men ändå mindre spännande.

Då Jill Johnson också väljer att själv framföra alla låtar tillsammans med ett band blir känslan av att sommarpratet mest är ett lite väl utdraget mellansnack.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.