Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Douglas León. Bild: Mattias Ahlm.

Sommar i P1: Douglas "Dogge Doggelito" León

Douglas "Dogge Doggelito" León inleder helt briljant. Mot slutet blir det lite mycket predikan och livsvisdomar, tycker Johanna Hagström.

Det börjar med fantastisk nerv. I inledningen tecknar Douglas "Dogge Doggelito" León ett porträtt av mer än sig själv. Han berättar mängder av andra barns historia genom sin egen uppväxt i Alby.

Han beskriver helt briljant hur han åkte fast för snatteri för första gången som 10-åring. Det vibrerar om känslorna när polisen kastar en blick på Leóns hem och säger "Jag förstår att du snor".

Drabbande om förtvivlan hos ett barn

Det är en drabbande blandning av humor, bitande samhällskritik och förtvivlan hos ett barn som "för första gången förstår vem jag är. Jag är ingen".

Ju längre programmet lider, ju mer vänder Douglas León blicken inåt. Finalen blir en ordmättad predikan om hans gudstro, lite oväntat kombinerad med någon sorts kontaktannons, då en av hans drömmar just nu är att finna någon att "älska livet ut".

Som att lyssna till killen på festen

Även här kan såklart många känna igen sig. Ändå blir det lite platt, som att lyssna till den där killen på festen som aldrig slutar mala på om sina livsvisdomar och sin kärlekstörst.

Då gillar jag kärleksförklaringen till Leóns stenhårda mormor bättre.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.