David Sundin inte så mycket inleder sitt sommarprogram, som spränger upp det. Hastigheten är redan från början ett bekymmer. Den 44-årige komikern talar mycket livligt och raskt. Han avskjuter en lång rad anekdoter från alla delar av sitt liv, han fyller sina berättelser med ord tills de buktar ut som gamla lidande Icakassar.
Det må nu kanske låta som att detta sommarprat är en tärande upplevelse. Men bara delvis. David Sundins anekdot om prins Carl Philip Bernadotte är fin, historien om den lilla fallande tanten nästan bedårande. När han beskriver sin döda morfar som ”ljummen” grips man av olust, men egendomligt nog också av värme.
Sundin, som var programledare för Melodifestivalen i år, kan vara smått oemotståndlig under sina nittio minuter. Bussig, exakt och intelligent på samma gång. Han lyckas också vara verkligt fyndig ett par gånger; något få inom den svenska humorscenen behärskar.
”Humorn kan vara alltför tossig”
Men ibland känns programmet, beklagligt nog, ändå lite som att pressa sig igenom en hård syrenhäck i bar överkropp. Häftigheten hos komikern kan vara slitsam och irriterande, humorn kan kännas alltför tossig. Han är också förfärligt fäst vid sitt material. Flera av dessa anekdoter borde ha tryckts ner långt i komposten.
Över hela sitt sommarprat visar David Sundin upp en lätthet som både gynnar och besvärar. Han har ett ordflöde som kan vara ljust och kraftfullt, men också helt överväldigande. Stockholmarens huvud är helt enkelt en skenande, blinkande kommandobrygga – på gott och ont.
Missa inte det senaste från GP Kultur!
Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.