Anton Jansson: Socialdemokratins historia har blivit ett slagfält

Ett öppet brev med rubriken ”Ingen framtid utan historia” har i Tyskland i skrivande stund samlat 650 underskrifter, många av vilka kommer från Tysklands historiker-elit: Jürgen Kocka, Rebekka Habermas och Paul Nolte tillhör undertecknarna av ett upprop som protesterar mot att det tyska socialdemokratiska partiet SPD ämnar lägga ner sin historiska kommission. Kommissionen har varit ansvarig för att leda och koordinera historisk diskussion och forskning, samt ge råd till partiet i allt som rör historia.

Kommissionens ledare Bernd Faulenbach menar att det här betyder att partiet tappar sin historiska förankring och visar upp en oroväckande historielöshet. I Tyskland med sin erfarenhet av auktoritärt styre har historisk medvetenhet och diskussion länge upplevts som en hörnsten i den unga demokratin, vilket förklarar både kommissionens existens från början och upprördheten när den nu hotas med nedläggning. Historielöshet är något allvarligt.

LÄS MER: Ett folk, ett parti är en slug film

Medvetenhet om det egna ursprunget behövs för att förstå sin identitet och därmed kunna handla kraftfullt framåt. Det gäller även socialdemokratin, som i stora delar av Europa länge gått kräftgång. Man behöver också kunskap för att kunna bemöta angrepp och ge en mer korrekt bild av det förflutna.

I Sverige äger det senare en väldig aktualitet för tillfället. Sverigedemokraterna har nyligen presenterat en ”dokumentärfilm”, diskuterad av Hynek Pallas här i GP den 8/8, i vilken man med hjälp av en mängd faktafel och insinuationer försöker meddela att det är Socialdemokraterna som är de verkliga rasisterna historiskt sett.

Socialdemokratins historia har ofta diskuterats, men aktualiteten tycks ha växt under valåret. I Aftonbladet den 7/8 skrev Kjell Östberg om den bild av 1900-talets välfärdsstat som representeras av Historiska museet i Stockholm. I en informationstext läggs tyngdpunkten på kontrollsystem, steriliseringar och att människor i folkhemmet inte var lika mycket värda. I förbifarten nämns att Sverige hade hög levnadsstandard, men ambitionerna för allmän välfärd och social rättvisa och förvandlingen av Sverige till världens mest jämlika land utelämnas.

Den diskussion SD:s film gett upphov till visar att historia inte är politiskt neutralt, utan ett potentiellt politiskt slagfält. Det betyder inte att man kan påstå vad som helst om det förflutna. Nej, just därför behövs välunderbyggd historisk forskning, och medvetenhet om denna hos politiker. I annat fall tappar man lätt i debatten.

Socialdemokraterna i delstaten Bayern har i samband med den federala nedläggningen av kommissionen valt en egen väg. De satsar i stället hårdare och har utnämnt en ny kommissionär för historia. I samband med detta sade generalsekreteraren för Bayerns SPD, Uli Grötsch, att ”vi tänker inte överlämna vår historia och historieforskning till de andra, inte till våra konkurrenter, inte till våra motståndare eller till socialdemokratins fiender.” Det uttalandet kan vara något för både tyska och svenska socialdemokrater att sluta upp bakom och inspireras av.