Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Få i Sverige andades på många år en stavelse om romerna och deras bedrövliga situation i detta vårt Europa, innan de dök upp med sina muggar. Men plötsligt var de här. De sitter mestadels tysta invid väggarna. Det sägs det är ett enormt problem för oss att behöva se dem., skriver Carl Erland Andersson

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Snart kommer ett förbud mot romska tiggare

Framtida inskränkningar i rörelsefriheten på "kommersiella ytor" drabbar enbart dem som har det värst, skriver Carl Erland Andersson.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Bit för bit, några steg i taget, närmar man sig nu ett förbud av romska tiggare i Sverige. Tycker ni formuleringen är tendentiös? Men det är ju så det är. För inte alltför länge sen skröts om EU-medborgares rörelsefrihet över gränserna, samt var insamling av pengar tillåten. Ända tills fattiga och utsatta romer kom hit från Rumänien och Bulgarien och för sin blygsamma försörjning utnyttjade dessa friheter; varpå krav på förbud omedelbart dök upp.

Det sägs nu det ska bli lättare att avhysa folk från privat mark; men också antyder man framtida inskränkningar i rörelsefriheten på ”kommersiella ytor”. Det hänvisas till ”ordningsfrågor”. Detta är ämbetsmanna- och politikerspråk och behöver egentligen en översättning. 

Vad menas med kommersiella ytor? Själv har jag aldrig stött på någon som tiggt pengar inne i en butik, utom en gång då en bakrusig skåning försökte plocka mig på slantar till en återställare. Precis utanför butiken då? Hur långt från butiken får man samla in pengar? Om dessa frågor verkar naiva beror det enbart på att beslutsfattares dunkla tal inbjuder till sådana. 

Eller är det fråga om offentliga ytor i största allmänhet, gator och torg, där vi alla har rätt att röra oss? Där handlar det ju inte om privat mark. Det blir intressant att se hur de lagar som ska strama åt ordningen kommer att formuleras. Om motivet till lagändringar är romska tiggares närvaro, hur formulera så det inte verkar bara just dem det gäller?  Vilket det ju faktiskt gör. Jag kan förstå det försiktiga tassandet kring denna inte helt svala gröt. 

Motiveringarna för ett förbud är av skilda kvaliteter, men ett argument återkommer: tiggeri legitimerar romernas svåra situation i stället för att förändra den. Nej, tiggeriet aktiverar förvisso inga radikala reformer i Rumänien; det kuriösa är att en del tycks tro att ett förbud mot det i Sverige gör så. Tiggeriet i sig gör här troligtvis varken från eller till. Det är enbart fråga om en daglig överlevnad, varken symboliskt legitimerad eller icke-legitimerad. Vad som borde gälla är en politik på en annan nivå än ordningsstadgans.

Och man bör minnas att få i Sverige på många år andades en stavelse om romerna och deras bedrövliga situation i detta vårt Europa, innan de dök upp med sina muggar; rasism diskuterades i stort sett enbart i termer av islamofobi. Men plötsligt var de här. De sitter mestadels tysta invid väggarna. Det sägs det är ett enormt problem för oss att behöva se dem.         

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se