Anna Björklund: Snälla, fortsätt fota er mat

De perfekta fotona i sociala medier kritiseras för att ge en falsk bild av verkligheten. Anna Björklund skriver om de missförstådda bilderna som en copingstrategi för att göra vardagen hanterlig.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Det är en visuell kultur, säger man. ”Bostäder, mat, människor, allt ska fotas och presenteras på nätet”, konstaterar GP:s Karin Pihl. Hon är orolig över att både fotona i sociala medier och i kokböcker är för perfekta, och jag har hört kritiken förut. Att citronklyftorna ligger för lagom snett, att björnbären är för utstuderat slarvigt utpluttade. Det är samma sak som Mia Skäringer gjort halvkul samtidssatir över i åratal, den ensamma kvinnan som vill fånga sin spontana och trivsamma frukost på bild och kastar müsli och blomblad över hela köksbordet, arrangerar och tar om tills kaffet är iskallt.

ANNONS

Jag vet vad de menar, vi är många som ser våra vänner mer på foto än i verkligheten, tittar på mer mat än vi äter, ser sevärdheter och snackisar på skärm långt före de upplevts på plats. Jag vet, jag tänker, lever, drömmer i de här bilderna. Men frågan borde kanske inte vara att, utan varför, den här kategorin vardagliga men upphöjda bilder är så populära. Hur att ta och se dem blivit en stor del av mångas, mitt, liv.

“Visualisera”, är ett tips som både framgångscoacher och yrkespersoner med långa utbildningar ger. Moderna barnskötare visar bilder för småttingarna för att visa vad som ska hända härnäst, för att ge även de små möjlighet att förbereda sig mentalt. En laminerad bild på toa före bilden på att tvätta händerna, så man hänger med. Det förebygger både oro och vrede, är erfarenheten, för de som lever i en tillvaro med för många krångliga instruktioner och abstrakta begrepp att ta in, oavsett ålder.

Om jag handlar och lagar mat i dag igen kan det bli såhär trevligt, pallar jag tar ta en promenad blir jag såhär glad, den medierade verkligheten påminner om vem jag hellre vill vara.

På samma sätt som en duktig psykolog på BUP hanterar en treåring med humörproblem så förbereder jag mig i bilder. Om jag handlar och lagar mat i dag igen kan det bli såhär trevligt, pallar jag tar ta en promenad blir jag såhär glad, den medierade verkligheten påminner om vem jag hellre vill vara. Ett jobbigt möte, hotfullt svävande i kalendern, kan plötsligt bli hanterbart om jag tar en selfie på vägen dit. Bilderna är en copingstrategi, en morot att fortsätta. Var middagssällskapet lite tråkigt? Kanske, men salladen var snygg, något gick iallafall att kontrollera.

ANNONS

”De kallar det inspiration”, säger min kompis medan hon scrollar mellan de populära instagramkontona som visar en kurerad blandning av kakrecept, blombuketter och dyra kläder. ”Men vad är det de ska inspirera alla följare till?” Svaret är väl livet.

För många skakar på huvudet åt mäklarbilderna där stylist och fotograf lägger dagar på att få någons loppiga lya att se ut som en nysåpad och sepiafiltrerad Carl Hansen-annons. Men det bilderna försöker göra – förutom höja priset – är ju att ge en bild av hur det skulle kunna vara att vakna, bo och leva just här. Hemnetbilderna berättar att trivsel, ordning och trygghet är en fysisk möjlighet, även i denna obegripliga värld. Uppenbarligen saker som människor är beredda att betala för.

Hemnetbilderna berättar att trivsel, ordning och trygghet är en fysisk möjlighet, även i denna obegripliga värld.

Oron är att det filtrerade och noga utvalda innehållet online inte representerar verkligheten. Att folk inte är lika snygga och inte har lika kul egentligen, att den bild som visas i kanalerna inte berättar tillräckligt. Min erfarenhet är att det är just när diskrepansen mellan bilden och den kaotiska helheten är störst som den kan säga allra mest. Det är när någon verkligen inte ser ut som sitt internetjag som bilderna gör att det går att förstå vem hon faktiskt vill vara.

ANNONS

För en människa är inte bara sina inkassokrav och sitt just i dag smutsiga hallgolv, hon är också sin motivation och sina drömmar. Som äter färska björnbär till frukost, som hoppas på en värld mindre kaotisk och ful.

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS