Jag är övertygad om att en av de största anledningarna till att vi sitter så djupt i skiten just nu är att folk tar politisk ställning som om det gällde ytterligare en livsstilsmarkör.
Du är liberal för du gillar shopping och att dricka kaffe på språng på Götgatspuckeln. Du är vänster för du gillar tygkassar, veganska chokladbollar och marijuana. Du är sverigedemokrat för du har gått livets hårda skola och, oklart varför, är missnöjd och förbannad.
LÄS MER:Bara kända människor borde få twittra
För att verkligen bara ta ett exempel så träffar jag allt oftare människor som beskriver sig som konservativa. Det är svårt att ta fel eftersom de i nio fall av tio även ser konservativa ut. De har svalt livsstilkonceptet “konservativ” med hull och hår med allt vad som ingår. Både utanpå och inuti. Det känns mer som en slags maskerad än något genuint politiskt ställningstagande. Kavaj och fluga? Check! Paraply käckt över armen? Check! Åsikten att skatt är stöld? Check! Värnande av nåt diffust pilsnerfilmskt folkhem? Check! Invandringskritisk? Check!
Egentligen är den personen lika genuint konservativ som The Boppers är 50-talsrockare. Vilken åsikt går bäst ihop med de här vintagemöblerna? Man är vänster eller höger lite som man är synthare eller hårdrockare eller håller på ett visst fotbollslag.
LÄS MER:Göteborg åt upp och spottade ut Stureplan
Problemet med detta är ju förstås att vad som ingår i vänster och höger förändras hela tiden. Det har vi om inte annat märkt de senaste åren. Otaliga gånger har jag hört folk stå och stamma och inte riktig kunna finna orden när den ene efter den andre gått från visserligen politisk motståndare, men ändå helt rimlig, till full Hanif Bali.
“Men hur kan dom? Men det är ju helt otroligt! Jag har då aldrig sett på maken?” står de och hackar när ytterligare någon slags anständighetsgräns passerats. När den radikalt nyliberale aktivisten Fredrik Reinfeldt sa att vi skulle öppna våra hjärtan kallades han på fullaste allvar för “vänsterextremist”.
LÄS MER:Det är mitt fel att dagens unga är moralister
Jag förstår att det är bekvämt att köpa ett åsiktspaket och slappt hålla med om allt som ingår, men då kan det sluta med att du också tycker oro för klimatet är lättköpt populism. Du vet innerst inne bättre men eftersom den åsikten numera ingår i ditt politiska livsstilskoncept är den även din. Är det för mycket begärt av en vuxen människa att ta en liten stund och rannsaka sig själv och ta reda på vad man tycker egentligen? Läsa på lite? Blunda och tänka? Livsstil. Så oerhört barnsligt.
Livsstil är möjligtvis något man kan läsa om i glassiga magasin när man har en sällsynt stund över. Det är allt.
Lämna det åt barn och ungdomar som har all tid i världen att stå och spegla sig. En vuxen människa ska inte ha tid att att ha en livsstil. Man ska ha skaffat sig ett liv. Punkt. Det handlar om vilket slags samhälle vi vill ha. Släpp de barnsliga synthare-eller-hårdrockare-ryggmärgsimpulserna och väx upp.
