Ett klassiskt julbord – som bara väntar på att fyllas med problem och konflikter.
Ett klassiskt julbord – som bara väntar på att fyllas med problem och konflikter. Bild: Jari Välitalo

Släkten är värst – men det är antagligen du med

Det finns en sak som inte går att välja ens i dagens konsumtionssamhälle: familjen. Det är något fint som ska värnas – för de har faktiskt inte valt dig heller.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS

LÄS MER:Jag vill inte vara husgöteborgare

I dagens samhälle får vi välja allting själva – utom släkt och familj. Det är något fint med det. En slags rättvis orättvisa, att man får spela med den handen man har blivit tilldelad. Och om det är någon gång man får möjligheten att ägna sig åt denna dygd – att göra det bästa man kan med det man har – är det juletiden, när släkten samlas.

För alla människor, utom Carola och små barn med knökrika gifta föräldrar, är julen 100 problem som måste lösas på 30 dagar. Julklappar ska köpas. Julmat ska lagas. Och framförallt – en släkt som man måste träffa på tre dagar.

ANNONS

Men är det inte julens essens att den är lite jobbig? Jag har sett vänners försök att sluta med julklappar och julmat. Det är ingen bra idé. Tar man bort krävande traditioner så sitter man ju bara hungrig i ett rum i tre dagar med folk man inte hade umgåtts med om det inte vore för DNA.

Man kan inte sökordsoptimera släkten. Kött och blod kan man inte köpa sig fri från.

Julen blir ju nämligen inte bättre än släkten man ska fira den med och eftersom man själv är en del av den så kan den ju inte vara skitbra. Alla är omgifta nio gånger och har nya barn med en partner man inte ens hade velat träffa om de så var under en presenning i garaget. På en bra dag är de äldre gubbarna bara vagt rasistiska. Och efter arvstvister, skilsmässor, bortfall och nyförvärv ska alla samlas under samma tak och tindra med ögonen tills de får epilepsianfall.

Ens släkt är som ett allsvenskt fotbollslag: alla bra har stuckit utomlands. Kvar är bara nationalister och de med knäskada. Men man väljer inte sin släkt. Man blir tilldelad den av undermåliga preventivmedel och billiga boxviner. Allt annat har sålts ut till valfriheten. Det är du som väljer. Skola, vård, telefoni, internet, tågoperatör, rubbet. Det är ditt ansvar och du förtjänar inget sämre än det bästa – eller det vill de åtminstone få oss att tro.

ANNONS

Men man kan inte sökordsoptimera släkten. Kött och blod kan man inte köpa sig fri från. Saken är bara den – att det är ömsesidigt. De har inte valt dig heller. Ändå står de mot all förmodan ut. På det sättet blir julen är en perfekt, påtvingad tid att betala tillbaka tjänsten att jag ändå blev satt på jorden. För livet är inget disco – det är en krogkö och de enda som orkar stå med dig i den är din familj. Jag har, alltså, i vuxen ålder fått samma inställning till släkten som till kungahuset. De kanske inte är perfekta men det är så det går när man ärver sin titel. De är trots allt de enda som vet allt om mig men ändå åtminstone låtsas tycka om mig.

För det är jag evigt tacksam.

LÄS MER:Det gör inget om Linnéa Claeson hustlar och skarvar

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS