Har knappt hunnit slå igen Wikileaksgrundaren Julian Assanges ofrivilliga självbiografi Memoarer är prostitution, förrän telefonen ringer. Det är Expressens reporter:
–Vi har hittat belägg för att du är en av fem svenska journalister som är kartlagda av Wikileaks.
Va?
Kartlagd, hurdå? Varför?
Svar finns inga. Någonstans surrar ryktet om tron på en stor konspiration där svenska politiker, advokater och journalister – finansierade av USA – stämplar mot Julian Assange.
Ska man skratta eller gråta? Jag lutar åt det första. OM detta är sant – hur prioriterar gänget på Wikileaks? Med fiender som Pentagon och Washingtonbyråkratin och halva USAs politikerkår i hälarna, vem behöver Publicistklubbens ordförande? I Sverige?
Det är udda. Som kolumnist har jag konsekvent försvarat Wikileaks i yttrandefrihetens namn. De har avslöjat väsentliga fakta, framförallt om USAs krigsbrott. Vid sidan av detta har jag ibland kritiserat Assange och några av hans vänner för att ha en väl konspiratorisk världsbild. Normal debatt, alltså. Om det är sant att Wikileaks har försökt kartlägga mig som en fiende till organisationen, så är det bara ett belägg för att deras konspirationsteorier är ännu vildare än vad jag trodde var möjligt.
Men titta gärna i min plånbok – där finns sannerligen inga feta dusörer från amerikanska banker. Där fladdrar bara en vilsen mal, som i gamla Kalle Anka.
Jag har varit i USA några gånger, det stämmer. Susan Faludi har jag intervjuat, och Stephen Spielberg. En feminist och en judisk filmregissör – det är förstås skumt. Men det är längesedan nu. I höstas var jag i Chicago, och umgicks mest med pacifistiska kväkare, som förenas av avsky mot Pentagon och entusiasm för Occupy-rörelsen. Det låter som en perfekt cover! Väcker misstankar lång väg.
Skämt åsido, uppgifter som dessa, att Wikileaks spionerar på enskilda journalister med misstankar om att de finansieras av USA sprider ett retroaktivt löje över tidigare berömvärda insatser i yttrandefrihetens tjänst. Det är faktiskt inte roligt alls. Det är bara sorgligt.
