I det här sommarpratet hamnar lyssnaren mitt in i en ljudkuliss av djupaste Värmlandsskog, med brusande vatten, susande löv och småfåglar som kvittrar i bakgrunden, tillsammans med konstnären Maria "Vildhjärta" Westerberg. Hon är sakletare, och försörjer sig på att plocka pinnar i skogen och göra figurer som hon ställer ut med stor framgång. Det är personligt, och ljudligt.
Maria "Vildhjärta" Westerberg säger att hon dras till skogen för att hon vill bli befriad från sin samtid, sitt yrke, sitt kön, ja hela mänskligheten. Gränser mellan ditten och datten och strunt och dumt som blivit så viktigt.
"Genom gammelskogen förstår jag min plats i världen", säger Maria "Vildhjärta" Westerberg och rullar in sig i en fortfarande varm älglega. Först efter en dryg timme nämner hon att urskogarna faktiskt håller på att försvinna innan det börjar handla om henne igen.
tycks mig som ett missat tillfälle, den här sommaren när hela Sverige står i brand.
Sommarpratare 21 juli: Anders Berglund, kompositör och dirigent.
