Skådespelerskan Inga Edwards har lämnat oss. På tisdagen avled skådespelerskan, som var sjuk i lungcancer, på Ersta Hospice i Stockholm omgiven av nära och kära.
"Tack för er oändliga värme och professionalism som gjorde det möjligt för mamma att tillsammans med oss få släppa taget i lugn och ro och trygghet." skriver döttrarna Andrea och Susanna Edwards på Facebook som en hälsning till personalen.
"Obeskrivligt mycket kärlek"
Döttrarna har valt att gå i sin mammas fotspår. Andrea Edwards är verksam som skådespelare och regissör medan Susanna Edwards arbetar som regissör, manusförfattare och filmproducent.
"Vår älskade älskade älskade mamma Inga försvann igår, och vi hoppas och tror att hennes väktare från dom inre skogarna tog emot henne. Hon har varit sjuk några år, och fick leva länge innan hon blev det. Det är obeskrivligt tungt, men också obeskrivligt mycket kärlek i sinnet " skriver de på Facebook.
Inga Edwards blev tidigt ett känt namn i teater- och scenkonstkretsar. Sin första filmroll hade hon i Olle Hellboms "Raggare!" 1959. Några år senare var hon tongivande i den grupp i Lund som startade Nationalteatern.
Tillsammans med dåvarande maken Folke Edwards var hon avgörande för beslutet att teatergruppen skulle flytta från Lund till Göteborg, där Folke Edwards - som tidigare varit intendent och chef för Lunds konsthall – fick ett nytt jobb.
Medverkade på skiva
Nationalteatern är en av de fria teatergrupper som just nu skildras på utställningen Frispel på Göteborgs stadsmuseum och de blev kända för sin produktivitet.
Åren 1969 till 1972 skapade de elva pjäser. Att kombinera teater med pop- och rockmusik och spela på fritidsgårdar blev deras signum. Material från pjäserna "Lev hårt dö ung" och "Sune får jag knäppa din bläzer?" samlades 1972 på skivan "Ta det som ett löfte ... ta det inte som ett hot" där Inga Edwards medverkade.
Senare var hon verksam som skådespelerska på Göteborgs stadsteater. 1978 var hon med och grundade Angereds teater tillsammans med bland andra Sven Wollter.
"Jag minns Inga som den saltaste bönan i Götet och på scenen i Angered där vi hade kul. En eld och en kraft som var helt unik" skriver regissören Ragnar Lyth på Facebook, där hundratals vänner och kollegor hyllar skådespelerskan för hennes gärning.
– Tänk om mamma hade kunnat fått se alla gamla vänners fina ord, säger dottern Andrea Edwards när GP når henne på telefon.
"Punk – långt innan punken kom"
Hon citerar konstnären Marianne Lindberg de Geer:
– Hon beskriver mamma som "punk – långt innan punken kom". Det är precis så jag också ser på mamma och hennes konstnärskap.
Andrea Edwards har lärt sig något nytt om sorgens natur:
– Den är randig, och det är väldigt skönt. Ena stunden är du ett bylte av förtvivlan. Nästa kan du vara fatalistisk, och tänka att mamma i alla fall fick leva sina första 77 år helt utan smärta och sjukdomar. Ibland förstår du ingenting. Vissa saker kan du också ångra att du nu aldrig kommer att få göra om och göra rätt.
Hon är uppväxt på teatern och fick tidigt vara barnstatist.
– Även om jag tog en tio år lång omväg runt teatern, så var det mamma och Viveka Seldahl som sedan hjälpte mig att läsa inför scenskoleproven.
– Har jag en hemlighet som skådespelare, om jag nu har det, så är det mamma som har visat mig vägen till det rummet.
"Hon lärde mig att vara modig"
Susanna Edwards skriver i ett sms till GP:
"Den öppenhet och sårbarhet som krävs för att vara en riktigt levande skådespelare kan emellanåt vara svår att bära som människa. Så var det också för mamma.
Hon lärde mig att vara modig. Med minimal budget bilade vi runt i södra Europa när jag var ung. Allt löste sig på vägen och vi njöt av att vara fria och göra vad som föll oss in. I det praktiska livet var hon en häpnadsväckande problemlösare. Med samma egensinne och starka uttryck målade hon, skapade keramik, sydde och höll sig väl med vättar och troll i Dalarna. Hennes busiga blick kommer jag alltid att bära med mig, hur hon njöt av det som var överraskande och fräckt. Hon lämnar en tomhet efter sig, som fylls av oändlig kärlek. Himlen känns lite högre och lite blåare efter att hon vandrat vidare."
1975 blev Inga Edwards ett känt ansikte i SVT-serien "Gyllene år" i regi av Lennart Hjulström. Manuset var skrivet av Bengt Bratt och Inga Edwards spelade bland annat mot Sven Wollter, Kerstin Tidelius och Stig Torstensson.
Senare har hon bland annat medverkat i Carin Mannheimers tv-serie "Tryggare kan ingen vara" (1984), Björn Runges mörka komedi "Harry & Sonja" (1996), "Svidande affärer" (1991) och "Wallander - fotografen" (2006).
Inga Edwards har även uppmärksammats för en rad roller i Stockholm, i föreställningar som "Kafka" och "Den bergtagna" på Strindbergs Intima teater och "Ett hav av Kaspar Hausrar" på Teater Tribunalen 2012 i regi av Johanna Holmström.
Missa inte det senaste från GP Kultur!
Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
