Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Marcus Berggren på scen i Uddevalla i mars på sin fläskiga avskedsturné.  Bild: Alexander Ekström/Bohusläningen
Marcus Berggren på scen i Uddevalla i mars på sin fläskiga avskedsturné. Bild: Alexander Ekström/Bohusläningen

Marcus Berggren: Sju råd till en blivande ståuppkomiker

Marcus Berggren har genomfört en fläskig avskedsturné och ska nu sluta som ståuppkomiker. Så här kommer de: Sju råd till den som drömmer om att syssla med standup.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Jag håller på att kasta in handduken på mitt dagjobb – eller kvällsjobb får jag väl kalla det – som ståuppkomiker. Den noggranne läsaren kan säkert påminna mig om att jag skrev samma sak för exakt ett år sedan. Man går dock inte i pension inom underhållningsindustrin utan en fläskig avskedsturné.

Under mina tio år av att stå på olika barer och göra allt, förutom att kittla, främlingar för att få dem att skratta har jag lärt mig vissa saker. Den kunskapen kanske kan komma till användning för någon annan nu när jag inte behöver den längre.

Så här är sju lärdomar om humor och branschen:

1. ”Det är inte roligt med under bältet-humor” är något många säger. Det är inte sant. De ljuger och försöker bara framstå som mer civiliserade än vad de är. Varje människa under solen, förutom kanske en sur hemmasittare i Floda, kommer någon gång, antagligen flera, känna ett behov av att para sig. Det är en universell känsla. Varför skulle vi inte prata om det? Dessutom funkar det svinbra. På alla scener. Alltid. Testa själv så får du se.

2. Göteborgare har Sveriges bästa publik och det tycker inte bara jag som göteborgare – alla som jobbar med humor tycker det. Även stockholmare får mer skratt här nere men de fattar ju inte att vi skrattar åt dem. Jag har varit i varenda stad med minst en pizzeria och uppträtt och det finns ingenstans där publiken är så glad, öppen och redo för att ha en go kväll som i Göteborg.

3. Tanter är den bästa publiken. Det är lätt att missta sig på äldre kvinnor; när man som komiker glider in i lokalen och ser att Maud Olofsson-frillorna står som spön i backen är det lätt att tappa gnistan. Man tänker ”Ska jag dra mina vidriga skämt för min mormor?”. Släpp det. Det är inte hon som sitter där. Det är luttrade kvinnor som har sett allt, hört allt, parerat allt. De vet att livet är kort, hårt och de har betalat inträde så nu ska de få flabbvaluta för stålarna vare sig du är rolig eller inte.

4. ”Det är bara roligt om man sparkar uppåt och inte nedåt”. Bullshit. Skämt om kungafamiljen är svintråkiga. Skämt om ICA-Jerry är jätteroliga. Bra humor håller sig för god för att plocka duktiga politiska poänger. Varför skulle komiker vara politiskt korrekta när inte ens våra riksdagspartier är det? Att något är roligt har ingenting med upp och ner att göra. Humor har med överraskning och fysiska ohjälpliga reaktioner att göra.

Vet ni vem som alltid hade fina politiska resonemang på scen? Soran Ismael. I rest my case.

Jag har varit i varenda stad med minst en pizzeria och uppträtt och det finns ingenstans där publiken är så glad, öppen och redo för att ha en go kväll som i Göteborg.

5. Att vara rolig kommer inifrån. Det sitter i magen. Antingen föddes du med det eller så är du tråkig. Det är hårt men sant. Men misströsta icke: Alla kan lära sig att säga roliga saker. Ståupp är matematik. Ganska simpel sådan. Ska vi koka ner formeln är den 1 + 1 = 3. Ni fattar va? När du har lärt dig det tricket så finns det oändliga variationer på temat men alla kan lära sig det. Några av landets kändaste komiker (kommer inte säga vilka) är tråkiga in i märgbenet men har lärt sig den magiska formeln.

6. För att prata ren svenska, såhär gör man ett skämt: först introducerar du scenen, lägger ut mattan och när du förvissat dig om att alla förstår vad det är för scen du försöker måla upp så spränger du den, det vill säga drar undan mattan för den. Gör publiken trygg, sedan otrygg, sedan trygg igen. De ska humor-PTSD när du är färdig med dem.

Om detta inte fungerar kan du försöka dig på chockhumor och bara säga det grövsta du någonsin kan tänka dig och hoppas på åtminstone nervösa skratt. Ett liv som chockhumorist är dock bara för de hårdhudade för folk kommer försöka spärra in dig dagligen.

En viktig övergripande regel är dock: Om inte du tycker att det är roligt så kommer ingen annan göra det heller. Men om du tycker det är roligt men ingen annan gör det så kan det vara värt det ändå. Skratt är ändå bara osäkras kläder.

7. ”Kan man skämta om allt?” JA! Släpp det nu.

Läs mer i GP Kultur:

LÄS OCKSÅ: Folk som röstar på SD är inga mysterier

LÄS OCKSÅ: Jag vill inte leva i en tid där unga inte är flumvänster

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.