Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

1/3

Johan Wanloo: Självklart ska Zlatanstatyn stå i Göteborg

I Göteborg står statyn säkert, för ingen orkar bry sig, för det är nästan omöjligt att få en göteborgare att göra något i onödan. Välj därför Rosenlund i stället för Rosengård. Det skriver Johan Wanloo.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Det tog ett tag. Först blev det bara några små jack i foten. Sedan sänktes ambitionsnivån, det fick räcka med att kapa av näsan. Men till slut lyckades företagsamma Malmöbor ändå såga ner Zlatans staty. Skam den som ger sig.

Nu pågår diskussionerna om var statyn ska uppföras i stället. Helst på någon säker plats, där risken att någon får för sig att vandalisera den igen är minimal. Södra Teatern i Stockholm har anmält intresse. En dumhet: den säkraste platsen är förstås Göteborg.

Zlatan själv hävdade tvärsäkert att statyn skulle skyddas av hela Rosengård. Han hade, uppenbarligen, fel.

Zlatan själv hävdade tvärsäkert att statyn skulle skyddas av hela Rosengård. Han hade, uppenbarligen, fel. I Rosenlund står den däremot säkert. Göteborg är neutral mark. Här skulle den gyllene tremetersgestalten få stå orörd tills den rostar ihop av luftföroreningar och duvskit. Möjligtvis skulle någon överförfriskad skämtare klättra upp och sätta en keps på den.

Det ska nämligen mycket till att få den genomsnittlige göteborgaren att jaga upp sig över något som inte är explicit göteborgskt.

Statyn föreställande Gunnar Gren utanför Ullevi har visserligen vandaliserats några gånger. Senast det hände körde någon in i den med en bil. Men jag tror knappast samma person skulle bemöda sig om ta upp händerna ur fickorna tillräckligt länge för att vandalisera en staty föreställande nån tjomme från Malmö. För göteborgaren är Zlatan på sin höjd någon de sett på TV under en landslagsmatch. Visst, säkert en duktig fotbollsspelare – men eftersom det inte är Glenn Hysén eller Bebben bryr de sig inte.

Stadens obryddhet är vårt sämsta och bästa drag samtidigt. Den är både arrogant och sympatisk.

När Mattias Norströms krokiga flaggstång "Du gamla, du fria" stod på Sergels Torg blev allmänhet och politiker rasande. Kristdemokraten Erik Slottner dundrade och kallade den osmaklig. En person greps av polisen med en såg i högsta hugg.

När den stod i Vasaparken i Göteborg ett år tidigare väckte den förvisso känslor men ingen vandaliserade den. Det räckte med att skriva av sig i olika Facebookgrupper.

Stadens obryddhet är vårt sämsta och bästa drag samtidigt. Den är både arrogant och sympatisk. Det leder till att resten av landet skrattar åt oss. Men det leder också till ett slags tolerans, till förväxling lik likgiltighet. Så kom, Zlatan, och knö daj in.

LÄS MER: Göteborgsvarvet i centrum för velig krisbearbetning

LÄS MER: Göteborg åt upp och spottade ut Stureplan

LÄS MER: Alla borde inte få flyga